Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runskriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tankerunor skall du känna.
Om du vill visare än andra varda.
Odin sjelf har dessa runor
Uttänkt o. s. v.
Det med kristendomen införda latinska alfabetet
utträngde småningom bruket af runorna, helst dessa
genom sina kantiga former mindre egnade sig för
den nu brukliga skriften på pergament. Med det
8:e århundradet skall det latinska alfabetets
seger varit försäkrad i Tyskland. Emellertid ser
man, att runornas bruk i norden länge öfverlefde
kristendomens befästande. Kristna grafstenar,
dopfuntar, kyrkklockor, rökelsekar o. d. med runskrift
äro ej sällsynta. Man skref till och med ett par
hundra år efter hednatidens slut hela böcker med
runor, t. ex. den ännu i behåll varande Skånelagen.
Ett intressant minne från den tid, då runor och
latinska bokstäfver voro ungefär lika mycket kända,
hafva vi i en grafsten från 1100-talet, som fordom
legat på Ugglums kyrkogård i Vestergötland, men nu
förvaras i nationalmuseet. Inskriften är nämligen
dels skrifven med latinska bokstäfver, dels, ord för
ord lika, med runor.
Man åtskiljer två slag af latinsk skrift,
majuskel- och minuskelskrift.
Majuskelskriften omfattar alla så kallade stora
bokstäfver, minuskelskriften de små. Den förra indelar
man åter lämpligast i kapitäl- och uncialskrift,
den senare i rak och lutande minuskelskrift.
Kapitälskriften utmärker sig genom bokstäfvernas
enkla och raka former; godtyckliga förkortningar och
tillsatser, hvarigenom den skrifvande söker gifva
bokstafven en mera konstnärlig form, saknar hon helt
och hållet, och hennes bokstäfver äro derför ofta
grofva, stela och otympliga. Så består t. ex. a såsom
kapitälbokstaf af en vinkel, hvars ben i midten äro
förenade medelst ett horisontalt streck: A.
Uncialskriften, som man kan kalla majuskelns
kursiv, eftersträfvar lättare, böjligare och
för ögat angenämare former. Vinkeln vidgar sig,
benen böjas, och det ena blir ofta längre än det
andra. Skrifvarens godtycke förändrar ofta till den
grad den ursprungliga formen, att tydligheten derpå
blir lidande. Af A, hvari vi ännu tydligt igenkänna
den semitiska urformen, blir [uncial A] af M [uncial M].
Vid A se vi till och med bindstrecket draget
nedåt och ett nytt infogadt mellan det samma
och det venstra benet. M har helt och hållet
förlorat sin kantiga form, och de båda vinklarna äro
förvandlade till två bågar. Anmärkas bör dessutom,
att kapitälskriften sällan är ren och merendels
endast förekommer i enstaka ord, hvaremot uncialen
är de äldsta handskrifternas vanliga stil.
Ur majuskelstilen har nu minuskelformen
uppkommit. Inskränkt till ett mindre utrymme, måste
han undergå en mängd förkortningar, som gåfvo honom
ett alldeles förändradt utseende, men i stället
gjorde honom lämpligare till en hastigare skrift. Den
raka minuskeln motsvarar kapitälskriften, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
