Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spår af en verklig snabbskrifningskonst, om ock
förkortningar ofta begagnats i de lärdas arbeten.
Det land, der stenografin vaknade till nytt lif,
var England, hvarifrån konsten efter hand i förändrad
och förbättrad gestalt spridt sig till Europas öfriga
länder. Sedan W. Ratcliff från Plymouth redan före
1588 genom vokalernas utelemnande, Bright 1588 samt
<sp>Bales 1590 genom godtyckligt valda tecken för
ord och fraser förgäfves sökt lösa stenografins
uppgift, uppträdde 1602 John Willis som den förste
stenografiske skriftställare, i hvars arbeten vi finna
ett stenografiskt alfabet. Bland den utomordentligt
talrika mängd uppfinnare af stenografiska system,
som sedermera i England uppstått, vilja vi här
endast påpeka fyra, nämligen William Mason (1672),
John Byrom (1720), Samuel Taylor (1786)
och i nyare tider Isaac Pitman, hvars 1837
utgifna fonografi temligen allmänt spridt sig öfver England och dess
kolonier samt Nordamerikas Förenta stater.
I Frankrike var den första företeelsen på stenografins
område Cossards 1650 offentliggjorda metod »att
skrifva så fort som man talar», hvilken omkring tretio
år senare efterföljdes af skotten Ramsays takygrafi,
som upplefde många upplagor och äfven banade sig väg
till Tyskland. Bland senare i Frankrike uppträdande
stenografiska författare skola vi här endast nämna
Bertin, som 1792 bearbetade Taylors system för
franskt behof, och Hippolyte Prevost, hvars först
1827 utgifna stenografi, som ännu i Frankrike och
Belgien räknar de flesta anhängare, likaledes grundar
sig på engelska förebilder.
I Tyskland gjordes de första nämnvärda försöken till
en tysk snabbskrift af Fr. Mosengeil i Meiningen
(1796) och Horstig i Bückeburg (1797), hvilka
emellertid i sina arbeten jemväl togo de engelska
författarna till mönster. Uppfinningen af ett helt
och hållet nytt stenografiskt system, som kunde
tillfredsställa alla anspråk på så väl riksdags-
som korrespondensskrift, var förbehållen Frans Xaver
Gabelsberger, och han löste den uppgift, han föresatt
sig, på ett så skarpsinnigt sätt, att han rättvisligen
kommer att för alltid intaga en framstående plats i
raden af berömda uppfinnare. Då Gabelsberger system
är det enda, som hos oss blifvit i praxis antaget,
torde vi böra något närmare redogöra för hans lif
och verksamhet.
Gabelsberger föddes den 9 februari 1780 i München,
der hans fader var blåsinstrumentsfabrikant. Utan
tillgångar, nödgades han efter faderns död egna sig åt
ett handtverk, men blef senare uteslutande kalligraf
och litograf. Från sin första fasta anställning som
kanslist i generalkommissariatet i Isarkretsen 1810
steg han småningom till ministerialsekreterare och
kanslist i inrikesministeriet, hvilket embete han till
sin död beklädde. Håg och böjelse föranledde honom
att redan vid unga år syselsätta sig med skrifkonst,
kryptografi och dechiffreringskonst, och så föll
han 1817 på den tanken att uppfinna en ny praktiskt
användbar snabbskrift. Införandet af en konstitutionel
författning i hans fädernesland Baiern och det nära
exemplet från England, Frankrike och Förenta staterna,
der parlamentariska och domstolsförhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
