Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fust och Schöffer - Konstens utbredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utgaf äfven efter Fusts död en mängd framstående
arbeten och förvärfvade sig både rikedom och stort
anseende. Hans boktryckeri blomstrade ännu under
hans söner och sonsöner, så att verldens då varande
första tryckeri egde bestånd ett helt århundrade och
frambragte nära 350 särskilda verk.
År 1462 var för Mainz ett olycksår. Diether,
kurfurste af Mainz, låg i fejd med Adolf af Nassau,
emedan påfven och kejsaren fråntagit den förre hans
stift och gifvit det åt den senare. En hos Schöffer
utkommen liten skrift - den första tryckta politiska
broschyr - sökte visa orättfärdigheten af denna
åtgärd och motverka dess genomförande. Då staden
Mainz tog Diethers parti, blef han natten mellan
den 27 och 28 oktober anfallen, stormad och plundrad
af Adolfs knektar, dess ädlaste borgare dödade eller
förjagade, så att den blomstrande staden inom några
dagar var ödelagd, utplundrad och bragt i ett armod,
hvarur han endast långsamt kunde resa sig. Fusts och
Schöffers verkstäder gingo vid detta tillfälle upp
i lågor, och så väl deras som Gutenbergs tryckeri
måste en längre tid afbryta sin verksamhet. Det var
hufvudsakligen denna katastrof, som sönderref den
slöja, bakom hvilken de första mainztryckarna sökte
gömma sin hemlighet.
Hittills hade Gutenbergs och Fust-Schöffers
arbetare måst edligt förbinda sig att ej meddela
något om den nya uppfinningen, ja, att ej ens lemna
verkstaden. Från denna förbindelse ansågo de sig
nu fria genom de olyckor, som öfvergått Mainz. En
del af dem vände sig till södra Europa, och här
finner man snart de flesta pressarna och pennorna i
verksamhet. Sålunda se vi nästan samtidigt eller
kort efter hvarandra uppträda Günther Zainer som
förste boktryckare i Augsburg, Johann Mentel och
Heinrich Eggstein i Strassburg, Ulrich
Zell i Köln, Conrad Sweynheym och
Arnold Pannartz i Subiaco, Ulrich Halm
i Rom, Johann Neumeister i Foligno, Johann
von Speyer i Venezia och Sixtus Riessinger i
Napoli, allesammans högst sannolikt lärlingar och arbetare i
de båda moderofficinerna i Mainz. Uttryckligt nämnas
som Fusts och Schöffers elever de tre tyskar, hvilka
1470 kallades till Paris för att anlägga Sorbonnes
första boktryckeri. De hette Ulrich Gering, Martin
Crantz och Michael Friburger. England erhöll sitt
första tryckeri genom W. Caxton, som lärt konsten
i Köln. Det var äfven på sjutiotalet, som konsten
bragtes af tyskar till Spanien och Ungarn, liksom på
åttiotalet till Sverige[1], Danmark och Polen. Att det
största antalet tryckerier skulle uppväxa i konstens
fädernesland, Tyskland, var naturligt, men i allmänhet
utbredde hon sig med en sådan hastighet i alla länder,
att inom århundradets slut, således efter ännu ej
fullt femtio år, öfver 1000 tryckerier på mer än
200 orter voro i verksamhet. Att boktryckarkonsten
framträdde i en för henne högst gynsam tidpunkt
och förefann ett rikt material att bearbeta, ha vi
redan framhållit. På mer än ett ställe var de unga
anstalternas första arbete ett bibelverk. Vi ha redan
erinrat om de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
