Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Surrogat för träsnittet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla goda kopparstickarkonsten, men nu använd för
att utmärka en, som det påstås, mycket intressant,
men ännu ej offentliggjord metod för åstadkommande
af upphöjda tryckplåtar, som för öfrigt äfven grundar
sig på etsning och galvanisk fällning. Det temligen
obestämda uttrycket metallografi har blifvit användt
i mycket olika bemärkelse; särskildt betecknas dermed
zinktrycket, äfvensom ett af Zach i München uppfunnet
förfaringssätt, hvarigenom hvarje med ett spetsigt
stift på en metall uppdragen teckning kan på mindre
än en timme göras upphöjd.
Om några andra med grekiska namnskyltar uppträdande
konstgrenar af samma slag få vi tillfälle att tala
på ett annat ställe, då de allesammans gå ut på
att göra kopparstickaren umbärlig. Men det fins
äfven en mängd spekulativa hufvuden, som vilja
göra sjelfva tecknaren umbärlig och i hans ställe
taga ljusstrålen i sin tjenst. De söka en fototypi,
en fotogalvanografi o. m. d. Deras metoder grunda
sig sannolikt alla på den erfarenheten, att vissa
lösliga kompositioner genom dagsljusets inverkan
blifva olösliga. Ett så beskaffadt ämne är limmet,
blandadt med en lösning af dubbelt kromsyradt
kali. Häller man en viss mängd af en sådan blandning
på en plåt och låter henne torka i ett mörkt rum samt
derpå anfuktar henne med vatten, sväller hon upp och
får på ytan ett skrynkligt utseende. Men utsätter man
henne förut för solljusets inverkan, har fuktningen
ej längre samma verkan; plåten förblir glatt, emedan
massan blifvit olöslig. Af det nu sagda inses lätt,
hvad följden måste bli, om en plåt, som torkat i ett
mörkt rum, betäckes med en vanlig fotografisk glasbild
och derefter utsattes för solljusets inverkan. Ljuset
kan här endast genom de fullkomligt ljusa ställena
fritt inverka på limmassan; i halfskuggorna verkar
det endast delvis, i de mörkaste partierna icke
alls. Anfuktar man nu massan, förblifva alla de af
ljuset träffade ställena, alltså bildens mellanrum,
liggande i en plan yta; bilden sjelf deremot höjer
sig mer eller mindre öfver den allmänna nivån och
bildar en relief, hvars ytor tillika genom de fina
skrynklorna erhålla en viss kornig beskaffenhet, som
är gynsam för tryckfärgens mottagande. Limmassan sjelf
kan dock naturligtvis ej användas till tryckform;
man ger henne derför genom anfuktning med garfsyra
större fasthet, tar deraf en gipsafgjutning och
infäller i denna en galvanisk kopparplåt, som är en
motbild af originalet och kan användas till tryckform.
Denna omständliga metod, uppfunnen af österrikaren
Pretsch, har ej befunnits praktiskt användbar;
deremot begagnar man sig nu på ett enklare, om
fotolitografin erinrande sätt af ljusets verkningar
för att på metallplåtar {zink eller koppar) åstadkomma
omvända bilder af teckningar, aftryck o. s. v.,
hvilka sedermera medelst etsning göras upphöjda och
lämpliga för tryckning i bokpress. Aftrycken kunna
visserligen ej mäta sig med träsnittet, men äro för
många ändamål fullt tillräckliga, lätta att åstadkomma
och jemförelsevis billiga. Ett prof af fotokoppartryck
ge de nya preussiska tiothalerssedlarna. En
lösning af asfalt i terpentinolja förhåller sig
nämligen alldeles på samma sätt som blandningen af
lim och kromsyradt salt. Blir en med ett sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
