Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varande konstskolan. Med stöd af sitt privilegium
ville han förbjuda denna anstalt att utöfva konsten,
och en långvarig rättegång uppkom nu, som dock utföll
till Senefelders nackdel. Litografin sjelf kunde
dock ej annat än vinna på denna utgång af saken,
då tryckeriet stod under ledning af den utmärkte
professor Mitterer, hvilken uppbjöd alla krafter för
att utbilda den nya konsten. Först af denna anstalts
produkter såg verlden, hvilken omätlig fördel de
tecknande konsterna kunde draga af stentrycket. Bland
de många af Mitterer införda förbättringarna var
äfven rull- eller stjernpressen. Då han fann,
att stångpressen ej var rätt lämplig för vissa
slags tryck, uttänkte han en annan inrättning,
hvars väsen består deruti, att stenen ligger på ett
rörligt underlag och med detta drages under den fasta
tryckplattan. Denna press erbjuder fördelen af ett
starkare och likformigare tryck och ligger till grund
för alla senare.
Redan sedan 1806 hade den nya konsten genom en af
Senefelders förra elever blifvit införd hos hr von Cotta
i Stuttgart. I hans anstalt öfvade man med
stor framgång i synnerhet graveringsmaneret, och 1810
utkom här äfven den första offentliga beskrifningen
öfver den nya konsten under titeln: »Stentryckets
hemlighet i hela sitt omfång uppenbarad».
Nu uppstod också ej blott i utlandet, utan äfven
i sjelfva München den ena anstalten efter den
andra, utan att uppfinnaren med sitt patent förmådde
hindra det. En mängd resande kommo till München för
att studera den nya konsten eller locka till sig
arbetare från de särskilda verkstäderna. På detta sätt
var Europa snart öfversålladt med stentryckerier,
medan uppfinnaren sjelf ej egde något, ja, var
nära deran att nödgas hos någon af sina forna
lärlingar bedja om arbete. Lyckligtvis kände sig
regeringen förpligtad att försäkra den snillrike
mannen, som hon sjelf skadat derigenom, att hon ej
skyddat honom i besittningen af hans privilegium,
om en fast inkomst. Han blef 1810 under titel af
tryckeriinspektör anstäld vid skattelängdskommissionen
med en lön på lifstid af 1 500 gulden. Samtidigt
lyckades det honom äfven att för sin vän Gleissner,
hvilken jemte sin hustru öfver allt följt honom och
med honom delat ljuft och ledt, utverka en plats med
1 000 gulden.
Senefelders utkomst var nu betryggad, men hans
lifliga fantasi, hans rastlösa jagande efter
förbättringar och nya uppfinningar lemnade honom
ingen ro. 1818 utgaf han en lärobok i litografin,
hvari alla de då kända förfaringssätten äro mycket
noga beskrifna och der författaren äfven ger en
historik öfver uppfinningen. I flera år syselsatte han
sig derefter med försök att åstadkomma konstgjorda,
lätta tryckformar i stället för den tunga stenen. Han
öfverdrog först papper och derefter zinkplåtar med
en degig massa, som efter torkningen skulle hafva den
naturliga stenens egenskaper. Under de sista åren af
sitt lif se vi äfven Senefelder med stor ifver arbeta
på lösandet af uppgiften att genom tryck mångfaldiga
oljmålningar.
Han dog i München den 26 februari 1834 i en ålder af
62 år. Konung Ludvig lät öfver honom uppresa en staty,
hvars inskrift är på ett sinnrikt sätt inristad i
en solnhofensten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
