Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
först till London för att der erhålla ett patent
och inrätta ett tryckeri. André i London var mycket
orolig, att uppfinnaren i sin stora öppenhjertighet
och meddelsamhet ej skulle kunna bevara hemligheten,
och höll honom derför under hans sju månaders
vistelse i London under skarp uppsigt och i
ett slags arrest. Trött vid detta lefnadssätt,
återvände Senefelder till Offenbach, innan
anstalten ännu kommit i gång. Nya förtretligheter
uteblefvo ej heller. En student från Strassburg,
vid namn Niedermayer, hade i München blifvit
bekant med Senefelders bröder och ofta besökt deras
tryckeri. Sedan han här sett sig omkring så mycket,
han trodde sig behöfva, sökte han först införa den nya
konsten i Frankrike, men då han der ingenting kunde
uträtta, begaf han sig till Wien för att der skaffa
sig privilegium för Österrike. Då Senefelders bröder
fingo underrättelse härom, sände de i största hast sin
moder till Wien för att åt sig utverka privilegium på
uppfinningen, och slutligen ditkom äfven fru Gleissner
för att taga denna förmån i anspråk för den verklige
uppfinnaren. Den österrikiska regeringen tog kännedom
om alla tre ansökningarna och valde den utvägen att
afslå dem allesammans.
Emot sitt sanna intresse upplöste Senefelder nu
förbindelsen med André och började åter arbeta
på egen hand. Han reste derefter till Wien, der
en hel följd af vedervärdigheter väntade honom. I
kompani med en hr von Hartl upprättade han här ett
nottryckeri och erhöll äfven slutligen 1803 det så
länge önskade privilegiet; men då han ensam hade
affärens ledning om hand, en befattning, hvartill
han alls icke dugde, gick saken snart alldeles på
tok. Musikhandlarna i Wien sågo den nye konkurrenten
med sneda ögon och aktade sig väl att gifva honom
något arbete. Senefelder hade också redan fäst sin
uppmärksamhet på ett nytt företag: kattuntrycket. Med
bomullsspinneriet i Pottendorf skulle förenas
ett väfveri och tryckeri. Senefelder ville utföra
tryckningen på litografisk väg, men man fann det
så svårt att passa den ena ändan af mönstret till
den andra, att denna plan snart uppgafs. Nu etsade
Senefelder mönstret på jerncylindrar och försökte
med valstryck, och resultatet blef fullkomligt
tillfredsställande.
Dock snart uppgick den ljusa framtidstafla, han fäst
vid denna uppfinning, åter i rök: i det ögonblick,
då hans förhoppningar skulle förverkligas, införde
Napoleon kontinentalsystemet, som utestängde engelskt
garn från kontinentens marknader. Nu var fabriken i
Pottendorf så säker om att endast på spinneriet göra
goda affärer, att väfveriet och tryckeriet helt och
hållet nedlades och alla krafter i stället riktades
på garnproduktionen.
År 1806 lemnade Senefelder det för honom så
obehagliga Wien; en hr von Aretin hade inbjudit
honom att tillsammans med sig grunda en litografisk
anstalt i München. Denna anstalt kom äfven i gång
och lemnade i musikalie- och konstfacket arbeten,
som gjorde henne all heder; men då ej heller han var
affärsman, gaf företaget ringa vinst och blef efter
fyra år åter nedlagdt.
Vid sin återkomst till München gjorde Senefelder
den obehagliga upptäckten, att hans bröder sålt sitt
etablissement till direktionen för den der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
