Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De grafiska konsterna i kombinerad användning för tillverkning af värdepapper - Maskinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig till och med flera konster om utförande
af ett och samma arbete. Detta är i synnerhet
fallet på värdepappers- eller sedeltrycksområdet,
der hufvudsyftet ej blott är att åstadkomma vackra
tryck, utan äfven och förnämligast sådana, hvilkas
eftergörande är så godt som omöjligt. På detta område
skola vi nu se oss litet omkring, sedan vi likväl
förut kastat en blick på åtskilligt, som vi hittills
endast flygtigt berört. I synnerhet skola vi taga
litet närmare i betraktande de maskiner, som här
inom de särskilda grafiska konsterna medverka. Men
derjemte ha vi äfven att omnämna en konstnär af
kött och blod, hvars skickliga hand är verksam vid
frambringandet af en mängd finare tryckalster, vi
mena den egentlige gravören, som, ehuru beslägtad med
kopparstickaren deruti, att äfven han måste förstå
att föra grafstickeln i metall, likväl har ett helt
annat arbetsfält än denne. Hans arbetsmaterial är
framför allt messingen, men äfven stålet. Upphöjda och
fördjupade messingsplåtar och stämplar for allahanda
ändamål utgå ur hans händer; han lemnar medlen
till de olika prägeltrycken. Fördjupade präglar
af det slag, som så ofta möter oss på bokpermar
och etuiarbeten, äro tryckta med messingsplåtar,
på hvilka mönstret är graveradt i upphöjdt arbete.
Det omvända förhållandet eger rum i afseende på
det upphöjda eller s. k. gofrerade trycket, som
ofta användes på postpapper, kort, varuetiketter
o. d. antingen helt och hållet i hvitt eller i
förbindelse med färg-, guld- eller bronstryck. De
härtill hörande plåtarna utarbetar gravören
hufvudsakligen med tillhjelp af hammaren och
punsen; i många fall, i synnerhet der större
ytor skola borttagas, gör äfven borrmaskinen god
tjenst. Punsarna, stålstämplar af olika styrka,
ha antingen en afrundad slät ända eller en figur
eller en ofta återkommande sirat ingraverad
derpå. Vid tryckningen med sådana plåtar äro
särskilda anstalter erforderliga, för att den
önskade reliefen skall erhållas, d. v. s. bilden
höja sig lika mycket öfver papperet, som han ligger
fördjupad i metallen. Man lappar för detta ändamål
pressens deckel så, att han i en i början mjuk
massa upptager en fullkomligt upphöjd motform till
plåten. En sådan mjuk, upptagande yta kan åstadkommas
derigenom, att man medelst en blandning af klister
och krita bildar ett lager af flera pappersark öfver
hvarandra. Först sedan denna massa hunnit torka och
hårdna, företages tryckningen. Det är lätt att inse,
att det fuktade papperet, som skall mottaga trycket,
nu af den på detta sätt lappade deckeln indrifves i
plåtens fördjupningar och, äfven sedan det torkat,
skall bibehålla det upphöjda tryck, det sålunda
erhållit. Sedeltryckerierna förses af gravören eller
stämpelskäraren med de så kallade torrstämplarna,
som i synnerhet förr voro mycket konstrikt utarbetade.
Maskinerna. Vi skola nu något närmare inlåta oss på
kapitlet om de mekaniska hjelpmedlen och göra början
med pantografen. Han är egentligen ingenting annat
än en gammal apparat, hvarmed man kopierar teckningar
i olika reduktioner. I denna sin enklaste och äldsta
form består han af fyra rörliga ramstycken, som äro
så förbundna med hvarandra och på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
