Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höjdmätningar - Barometern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utöfvar derigenom ett om än obetydligt tryck
på qvicksilfverspelaren. För att förekomma detta
skadliga inflytande måste man först upphetta röret
och derpå hastigt nedföra öppningen i qvicksilfret,
så att inga nya luftpartiklar hinna fästa sig dervid.
Vidare måste äfven den bäst inrättade apparats
uppgifter korrigeras, ty luftens olika temperatur
verkar förändring i qvicksilfversvolymen, och det
är klart, att qvicksilfver vid 20° temperatur är
lättare och stiger högre i röret än vid 0° under för
öfrigt oförändrade förhållanden. Dessutom inverkar
luftens fuktighet på trycket, och man måste taga
detta inflytande med i räkningen. För att kunna
göra behörigt afseende på alla dessa inflytelser
måste man vara i stånd att noga beräkna dem, och för
detta ändamål har äfven vetenskapen anvisat lämpliga
metoder, med ledning af hvilka mekaniker utfört
apparater, som visa en allt större fulländning.
Barometern. Man var redan tidigt betänkt på att
underlätta försöken med torricelliska röret, så att
äfven de i vetenskapen oinvigda skulle kunna utföra
dem, och derför framstälde man apparaten under den
sammanhängande form, som han sedan fått behålla. En
sådan apparat kallas barometer (tyngdmätare) och är,
då han nu mera blifvit nästan en nödvändighetsartikel,
väl bekant för hvar och en bland våra läsare.
En af de första barometrar var den, som utfördes
af Otto von Guericke, den berömde borgmästaren i
Magdeburg, hvars fysikaliska uppfinningar berättiga
honom till en plats vid sidan af hans samtida
Torricelli. Detta instrument bestod af ett långt,
upptill slutet glasrör, i hvilket vatten intog
qvicksilfrets plats. På den öfre vattenytan flöt en
menniskofigur, som med handen på en skala utpekade
vattenpelarens höjd.
I det hela är barometern ett så enkelt instrument,
att de olika konstruktionssätten endast förete mycket
liten olikhet. De allra flesta grunda sig på det
torricelliska röret, och först i senare tider har
man vid konstruerandet af de s. k aneroidbarometrarna
följt en annan princip. Den med Torricellis apparat
närmast beslägtade är den s. k. dosbarometern, hvilken
egentligen ej är någonting annat än en förening af
det torricelliska röret ab i fig. 95 och ett kärl med
qvicksilfver på ett stativ, utgörande antingen en låda
af metall eller en träskifva, som man kan upphänga i
lodrät ställning. Det nedre qvicksilfverskärlet har
vanligen formen af en vid flaska, i hvars hals röret
är infogadt. Genom en liten öppning på öfre sidan kan
man hälla på qvicksilfver. Stativet uppbär en skala,
på hvilken man kan afläsa skilnaden mellan den öfre
och nedre qvicksilfversytan. På finare instrument
äro dessutom vanligen vid stativet anbragta en
termometer och en fuktighetsmätare för att kunna
kontrollera observationerna.
Så ändamålsenliga än dessa instrument visade sig,
gjorde dock det nedre kärlet eller dosan dem olämpliga
att transportera. Det hufvudsakliga vid hvarje
barometerobservation är iakttagande af höjdskilnaden
mellan qvicksilfversytan i röret och i det kärl,
hvari röret nedgår. Men då qvicksilfversytan i röret
sjunker och qvicksilfver således rinner ut ur röret
i kärlet, stiger ytan i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
