- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Andra bandet. Naturkrafterna och deras användning /
235

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bugtiga ytors spegling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vi blott tänka oss ett litet plan, som tangerar ytan
vid den punkt, der hon träffas af strålen. De bugtiga
ytorna kunna vara antingen upphöjda, konvexa, eller
ihåliga, konkava. Ett urglas visar oss i sin yttre
yta exempel på det förra och i sin inre på det senare
slaget. Men emedan krökningens beskaffenhet kan vara
mycket olika, då det gifves cylindriska, koniska,
sferiska, ellipsoidiska, paraboloidiska och annorlunda
formade ytor, kunna, oaktadt den enkla grundlagen,
bugtiga ytor gifva en stor mångfald af bilder.

Fig. 209. Verklig bild i en ihålig spegel.

Är den speglande ytan, liksom i fig. 207 AB,
en del af en inre sferisk yta och ljuskällan
så långt borta, att strålarna derifrån kunna anses
vara sins emellan parallela, ligger dennas bild,
brännpunkten F, midt emellan medelpunkten och
spegelytan på spegelns axel, såsom man kallar
den linie, hvilken går genom ytans midtpunkt och
medelpunkten. Brännpunktens afstånd från spegelytan,
räknadt efter axeln, kallas spegelns brännvidd. Men
om ljuskällan flyttas närmare spegeln, så att
strålarna ej längre komma parallela, närmas bilden till
medelpunkten och sammanfaller med denna, om
ljuskällan anbringas alldeles vid medelpunkten. Närmas
ljuskällan ytterligare till spegeln, faller bilden
utanför medelpunkten, och om hon anbringas vid F,
utgå strålarna parallela. Slutligen om ljuskällan
föres innanför F, utgå strålarna divergerande (se fig. 208).

Fig. 210. Skenbar bild i en ihålig spegel.

Fig. 211. Skenbar bild i en upphöjd spegel.

De i en spegel uppkommande bilderna
äro af två slag och uppstå på följande sätt. Antag
t. ex., att, såsom i fig. 209, ett föremål ab ligger
utanför medelpunkten. Från hvarje punkt af föremålet,
t. ex. a, utgå strålar, hvilka träffa spegeln och
derifrån återkastas så, att de träffa hvarandra i en
punkt d, hvilken då blir bild till a. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 04:21:36 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/2/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free