Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvad är åskan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad är åskan? Hon är, som sagdt, ingenting annat än
en storartad elektrisk urladdning, som försiggår i
luften. Blixten är den elektriska gnistan.
Öfver allt på jorden försiggå fenomen, hvarigenom
stora mängder elektricitet utvecklas. Elektriciteten
samlas småningom i molnen, dit hon uppstiger med
vattenångan. De täta, fuktiga molnen utgöra en mycket
verksam konduktör, som i sig upptagit stora mängder
fri elektricitet. De måste derför verka fördelande
på den under varande jordelektriciteten, stöta ifrån
sig den liknämniga, t. ex. den positiva, draga till
sig den oliknämniga, den negativa, och samla denna i
närmaste högst belägna punkter, såsom trädtopparna,
tornspetsarna o. s. v.
På detta sätt uppkommer en spänning mellan de hos
molnen och jorden varande motsatta elektriciteterna,
hvilkas förening hindras af luften, som är en dålig
ledare. Men detta hinder öfvervinnes slutligen,
antingen molnen ladda sig starkare och spänningen
derigenom växer, eller de komma jorden närmare, eller
framskjutande föremål, t. ex. höga bygnader och träd,
sträcka sig som en ledning mot molnen. Utjemningen
sker då genom en mot jorden nedgående blixt.
Liksom på jorden, verkar ett starkt laddadt moln
fördelande äfven på andra moln, och härigenom kan
en ansenlig elektricitetsspänning uppstå. Då i detta
fall de båda elektriska kropparna lätt kunna närmas
intill hvarandra, uppkommer vanligare och lättare en
utjemning mellan dem än mellan molnen och jorden. Om
två med motsatta slag af elektricitet laddade moln
komma nära hvarandra, försiggår processen stundom
ganska lugnt, så att endast molnens gestalt och täthet
förändras. Men är spänningen stark och luften torr,
sker urladdningen i form af en mellan molnen farande
blixt, hvilken ej kommer till jorden.
Man antog förr, att åskmolnens elektricitet alltid
är positiv. Detta är visserligen ofta fallet, men
kan ej gälla som regel. Lika litet känner man i de
särskilda fallen något närmare om den omedelbara
orsaken till den atmosferiska elektriciteten; ty om
vi äfven veta, att vid flera i atmosferen försiggående
processer, såsom afdunstning, kondensation,
uppvärmning o. s. v., elektricitet frigöres, äro
likväl de härvid bestämmande omständigheterna af så
mångfaldig art och, ehuru tillsammans af ofantlig
betydenhet, likväl hvar för sig ofta af så ringa
inflytande, att de blifva svåra att upptäcka och
undersöka.
Om nu ett på hvad sätt som helst laddadt elektriskt
moln går öfver jorden, verkar det fördelande
på det i denna utbredda elektriska fluidum och
drager den molnets motsatta elektriciteten till
den närmast belägna ytan; den liknämniga bortstötes
(fig. 330). Att gnistan vanligen går från molnet till
jorden, torde bero på molnets lättrörlighet. I vissa
fall kan dock inträffa, att gnistan går från jorden
till molnet, ehuru detta är mera sällsynt.
Hvad vi nu veta om åskan, härrör förnämligast
af Benjamin Franklins ofvan nämda försök. Denne
namnkunnige man föddes i Boston den 17 januari
1706. Med naturvetenskaperna sysselsatte han sig först
under fjerde årtiondet af sitt lif, men, liksom allt
hvad han företog sig, buro hans arbeten deruti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
