Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svängande luftpelare, pipor - Örat - Telefonin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan, som bekant, genom rörets förlängning eller
förkortning förändra den svängande luftpelarnes längd
och på samma gång sin grundton.
Örat. I vårt öra slå luftvågorna, och några andra
kunna ju ej framkalla någon tonförnimmelse, mot
trumhinnan, en fin, spänd membran, som skiljer
trumhålan från den yttre hörselgången. Trumhinnan
upptager luftdallringarna och fortplantar dem genom de
i trumhålan liggande och som ett fint häfstångssystem
verkande hörselbenen till en annan på trumhålans
motsatta vägg befintlig, stramt spänd hinna, som
skiljer henne från labyrinten. Denna innehåller åter
en vätska, labyrintvattnet, som upptager hörselbenens
dallringar och deraf försättes i fram och åter gående
rörelser, hvilkas hastighet noga motsvarar den på
trumhinnan verkande tonhöjden. Dessa för öfrigt rent
mekaniska rörelser mottager slutligen hörselnerven
medelst alldeles egendomliga, formligt mot hvarandra
stämda trådar, så att af en viss ton alltid endast
vissa af dessa trådar sättas i rörelse, en företeelse,
hvarpå hela förnimmelsen af särskilda toner hvilar.
Så förvirrade och mångfaldiga än de vågsvall, som
träffa vårt öra, kunna vara, har det dock just i
följd af denna inrättning i högsta grad förmågan
att skilja de sammanhörande luftdallringarna
från hvarandra och spåra dem till deras särskilda
orsaker. Vi kunna i sorlet, som ständigt fyller
den yttre verlden, urskilja vagnens rullning,
skrattet, talet, fågelqvittret, urets pickande
och det rörliga lifvets hundratals andra ljud och
toner, ehuru de alla tillsammans och på en gång
genom hörselbenens fram och åter gående rörelse
verka på labyrintvattnet. Hörselapparaten är i
detta hänseende oändligt beundransvärd och långt
finare än sjelfva ögat, som visserligen, när det
blickar på vattenspegeln af en dam, hvari vi på två
eller tre särskilda ställen kastat stenar, kan i
det krusade, guillocheartadt slingrade vågnätet
urskilja de särskilda ringsystemen och spåra
dem till deras särskilda orsaker, men så snart
dallringspunkternas antal ökas, helt och hållet
förlorar denna förmåga. Deremot kunna vi i tonmassan
från en full orkestermusik urskilja hvarje särskildt
instruments figurer, och ett öfvadt öra kan bland
hundratals sångare upptäcka den detonerande.
Telefonin. Det låter mer än fantastiskt, när vi
höra det påstås, att man medelst den elektriska
telegraftråden kan meddela sig med en person, som
befinner sig på flera hundra mils afstånd, så att
denne med sitt öra kan förnimma vår röst med alla
hennes egendomligheter, uppfatta den melodi, som vi
sjunga, höra, när vi skratta, alldeles som han stode
bredvid oss. Och likväl har denna möjlighet redan
till en viss grad blifvit en verklighet.
Öfverläraren Reis i Frankfurt am Main hade den
lyckliga tanken att söka göra den elektromagnetiska
telegrafen till ett lika långt hörande öra, som han
förut var ett vidt spejande öga. Den elektromagnetiska
apparaten spelar i detta ofantliga hörselverktyg
samma rol som hörselbenen, hvilka fortplanta
luftdallringarna från den ena hinnan till den andra,
och den enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
