Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Legeringar - Qvicksilfret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltsammans till ett gulhvitt, osmältbart pulver,
som fått den tekniska benämningen tennaska. Ehuru
nu detta pulver till sitt utseende ej på
minsta vis påminner om det i naturen förekommande
mineralet tennmalm, har det dock ej blott alldeles
samma kemiska sammansättning, utan äfven i sina
smådelar samma ädelstenslika hårdhet, i följd hvaraf
det utgör ett förträffligt polerpulver för stål och
andra metalliska ämnen. Emedan en för detta ändamål
tillräckligt fin tennaska endast med svårighet kan
genom slamning erhållas, har man nyligen uppfunnit
ett förträffligt sätt att omedelbart förskaffa sig
en tennoxid af den finaste beskaffenhet. En varm
tennsaltslösning blandas med upplöst oxalsyra,
som utfäller oxalsyrad tennoxidul. Denna fällning
blir noga tvättad och torkad samt derefter i en
skål under ständigt omrörande upphettad öfver en
sprit- eller gaslåga. Oxalsyran sönderdelas då och
bortgår i gasform, medan tennoxidulen syrsattes till
tennoxid, som nu utgör ett skrymmande, lätt pulver
af erforderlig finhet.
Smält glas, försatt med tennoxid, blir hvitt och
ogenomskinligt, hvarför ock sedan långt tillbaka
tennoxiden är det ämne, som företrädesvis användes vid
beredning af mjölkglas, hvit emalj och hvit glasyr.
Slutligen ha ock åtskilliga tennsalter en högst
vigtig och vidsträckt användning vid färgning och
tryckning af garn och väfnader, ty ehuru tennet i
sina kemiska föreningar i och för sig besitter nästan
intet färgförråd, gör dock oxidhydratet väsentlig
nytta som betningsmedel för att på garnet eller
tyget öfverföra och fästa sjelfva färgen. Sådana
tennsalter, ur hvilkas utspädda lösningar oxidhydratet
utfälles af kolsyrade alkalier, äro vattenhåltig
tennklorur, s. k. tennsalt i inskränktaste mening,
som erhålles genom att upplösa tenn i saltsyra,
tennklorid (tennsmör) af tenn, löst i kungsvatten,
och pinksalt, innehållande klortenn och klorammonium
(salmiak). Ett annat hit hörande salt är sodastannat,
tennsyradt natron, hvari tennoxiden alldeles förlorat
sin basiska natur och i sitt förhållande till det
starka alkaliet tvärtom gör tjenst som syra. Ur denna
förening utfälles tennoxidhydratet genom tillsats af
en verklig syra.
Qvicksilfret.
Argentum vivum - lefvande silfver - så kallade de
gamla romarna den märkvärdiga metall, till hvilken
vi nu komma, och de nyare folken, och särskildt vårt
eget, ha gifvit honom alldeles samma benämning,
ty ordet qvick hade förr i vårt språk betydelsen
lefvande. Qvicksilfret är bland alla metaller den
enda, som vid vanlig temperatur är flytande, och
denna egenskap tillika med hans silfverlika glans
förklarar, hvarför grekerna kallade honom hydrargyron
(vattensilfver eller flytande silfver). Qvicksilfrets
lättrörlighet gaf senare anledning till, att man
tillegnade det åt Mercurius, den rörligaste bland
alla gudarna, samt gaf det gudens namn och tillika
tecknet [-]. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
