Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ädelstensfabrikationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Daubrée, Sainte-Claire-Deville och Caron, hvilka,
i synnerhet den först nämde, användt stor möda
på utforskande af mineralens uppkomstsätt och
framställningen af konstgjorda ädelstenar, ha
gått till väga på ett annat sätt än Ebelmen. De
afskilde lerjord ur gasformiga föreningar och
erhöllo på detta sätt större kristaller än dem,
han lyckats framställa. Daubrée t. ex. upphettade
fluorsilicium och ledde ångorna öfver pulverformig
lerjord. Dervid sönderdelade sig fluorsiliciet
sålunda, att fluoren förenade sig med aluminiet
i lerjorden till fluoraluminium och syret ingick
förening med siliciet och bildade kiselsyra. Den
bildade kiselsyran förenade sig nu med en annan del
lerjord, och den härvid uppkomna kiselsyrade lerjorden
med fluoraluminiet till ett dubbelsalt, hvars
sammansättning fullkomligt motsvarar topasens. Också
bestod den massa, Daubrée erhöll, helt och hållet af
små topaskristaller. Adelstenarna, liksom alla öfriga
mineral, äro inga godtyckliga sammanhopningar af vissa
beståndsdelar, utan fast mera föreningar, hvilkas
enkla beståndsdelar stå till hvarandra i bestämda
förhållanden. Beryli t. ex. består af kiselsyra,
berylljord och lerjord i ett sådant förhållande, att
städse en atom kiselsyrad berylljord motsvarar två
atomer kiselsyrad lerjord. Om man i ett rör glödgar
lerjord och berylljord tillsammans i nämda förhållande
och utsätter den glödgade massan för inverkan
af fluorsilicium i gasformigt tillstånd, bilda
sig kiselsyrad berylljord och kiselsyrad lerjord,
och dessa föreningar ingå sedan en förening eller
bilda ett dubbelsalt, i hvilket de ingå i de förut
nämda förhållandena. Man måste blott se till, att den
jordart, till hvilkens metall fluor i glödgningshetta
har den största frändskapen, förefinnes i tillräcklig
mängd, för att ej några hinder må möta för bildandet
af kiselsyra. På samma sätt, som man framställer topas
och beryll, kan man äfven under passande förhållanden
framställa andra mineral.
Den daubréeska metoden har den olägenheten, att hela massan
smälter så hårdt tillsammans, att det möter stora svårigheter
att särskilja de i hennes inre befintliga kristallerna och
erhålla sådana af tillräcklig storlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
