- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Fjerde bandet. Råämnenas kemiska behandling /
420

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fina fajansen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en ganska hög temperatur (1300 till 1400 grader). Till
bränning af en ugn af nämda dimensioner åtgå 50–55
timmar. Eldningen måste i början och tills det i
lerorna innehållna, kemiskt bundna vattnet bortgått
drifvas mycket långsamt, derefter, och till dess
ugnens öfre del blifvit tillräckligt upphettad,
raskare och med reducerande låga, mot slutet åter
saktare och med oxiderande låga. Temperaturen bedömes
genom små bitar af smältbar, jernhaltig lera, som äro
inlagda i kapslar och under bränningen kunna medelst
en tång eller ett jernspett uttagas genom öppningar,
som för detta ändamål äro anbragta i ugnens väggar och
kunna tillslutas med ett eldfast tegel. Lerbitarnas
olika färg äfvensom deras grad af smältning angifva
temperaturen i ugnen.

Den här bredvid afbildade ugnen är af en under de
senaste åren införd bränslebesparande konstruktion och
eldas med stenkol. Lågan stiger der frän eldstäderna
uppåt hvalfvet, böjer sig nedåt och passerar genom
å ärilen anbragta hål ned i en kanal, som leder till
en å ugnens utsida uppmurad skorsten, hvilken mynnar
i ugnskupan. Eldstäderna äro bygda i ugnens omkrets
med lika afstånd från hvarandra, och för en ugn af
ofvan uppgifna dimensioner till ett antal af 12,
hvarje rymmande omkring 15 kubikfot bränsle.

Det rågodsbrända godset bör vara föga poröst, starkt
klingande och endast med svårighet kunna repas
af stål. Genom tryckning eller målning kunna dera
anbringas färgdekorationer, hvarom mera längre fram.

Glasyren till den fina fajansen består vanligen
af borax, flinta, fältspat, krita, kaolin och
blyhvitt och tillredes sålunda, att all borax
och större delen af deri ingående flinta, fältspat
och krita blandas och sammansmältas. Det erhållna
glaset, som benämnes fritt, blandas sedermera med
blyhvitt m. m., finmales med vatten på qvarnar,
siktas och magnetiseras. Glasyren anbringas genom
godsets indoppning i glasyrvällingen, då vattnet
insuges och glasyren, som ett öfverdrag, fastnar
på ytan. Han inbrännes vid en temperatur af 1000
till 1100 grader i ugnar af samma konstruktion,
som begagnas till rågodsbränningen, men vanligen af
mindre dimensioner och med iakttagande af att lågan
hålles oxiderande under hela bränningstiden. Då
föremålen skulle smälta samman, om de under denna
bränning sattes på hvarandra i kokorna, begagnar man
för finare gods särskildt inrättade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:17:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfinn/4/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free