Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slipningen - Spegelbeläggningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
användbara. Nu mera kunna glasskifvor af ganska stora
dimensioner, ända till 16-20 fots höjd och bredd, på
sådant sätt tillverkas.
Spegelbeläggning. Som spegelglasfabrikantens
sista arbete kommer slutligen den slipade
skifvans beläggning med en glänsande metallmassa,
amalgamet. Något hvar har väl under barnåren gjort
sig bekant med, huru baksidan på en glasspegel
är beskaffad. Der sitter, ej allt for fast, en
hvit metallhinna, efter hvars aflägsnande glaset
upphör att vara en spegel. Man måste alltså draga
den slutsatsen, att det är detta metallskikt, som
är det förnämsta på spegeln. I sjelfva verket finnes
ingen väsentlig skilnad mellan en glasspegel och en
af metall, exempelvis en finpolerad silfverplåt, på
sin höjd endast den, att hos glasspegeln speglingen
ej kommer från den främre, utan från den bakre ytan.
Att vi medelst glas kunna tillverka en metallspegel
utan metallarbete, d. v. s. utan gjutning eller
slipning af en metall, derför ha vi att tacka
qvicksilfret, hvilket utom andra märkvärdiga
egenskaper äfven besitter den att med många metaller,
i synnerhet tenn, kunna bilda amalgam. Lägger man en
bit tennfolium tillsammans med litet qvicksilfver
i ett glas och skakar om massan, skall man snart
se tennfoliet alldeles försvinna och uppgå i den
flytande metallen; man kan till och med efter hand
tillsätta temligen mycket tenn, innan man märker,
att massan börjar bli tjockflytande. Flyter hon ej
alls mera, kan man genom ytterligare inknådning
dermed förena ännu temligen mycket metall, ända
tills amalgamet antagit ungefär talgens fasthet. Men
hvarje amalgam hårdnar slutligen af sig sjelft,
sä vida det ej förvaras i ett slutet kärl, på grund
af qvicksilfrets stora flygtighet, och under denna
dess afdunstning ur amalgamet tilltager den relativa
halten af den ursprungligen fasta metallen allt
mer, hvarigenom massan blir hårdare. Emellertid kan
hårdhetsgraden aldrig blifva en sådan som metallens
egen, ty genom afdunstning vid vanlig temperatur kan
ej allt qvicksilfret frigöras ur föreningen; först
användning af en högre värmegrad förmår fullständigt
utdrifva det.
För framställning af glasspeglar är således tennfolium
ett utmärkt medel. För att förse den finslipade
och på det sorgfälligaste rengjorda glasskifvan
med beläggningsmedlet, behöfves framför allt
ett fullkomligt plant och jemt beläggningsbord,
helst af marmor. Längs med beläggningsbordets
kanter löpa rännor, bestämda att upptaga det
öfverflödiga qvicksilfret, som nedrinner genom ett i
det ena hörnet befintligt afloppshål, hvari rännorna
utmynna. Bordskifvan kan genom en särskild mekanik och
medelst under henne anbragta ställskrufvar erhålla den
lutning som önskas. De öfriga till spegelbeläggning
erforderliga verktygen bestå i borstar, glaslinialer,
med yllefilt öfverdragna rullar eller valsar, större
och mindre flanellstycken samt ett antal sten-
eller jernvigter.
Arbetaren rengör först beläggningsbordet på det
noggrannaste, lägger derefter på det samma ett
stycke fullkomligt ren stanniol, något större än
den tillämnade spegelns storlek, och utjemnar det
omsorgsfullt med en borste. Härefter pågjuter han
något qvicksilfver, som med yllevalsen utbredes,
på det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
