Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glasmåleriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de här utförda glasmålningarna en egendomlig karakter,
emedan till dessa jemförelsevis obetydligt med hvita
och mångfärgade glas användas. Andra riktningar gå ut
på att genom pålagda och inbrända färger, alldeles
som i porslinsmåleriet, åstadkomma färgnyanser,
skuggor och dagrar. Liknande stora anstalter för
glasmåleriet, som täfla med den münchenska, finnas
äfven i Sevres i Frankrike i samband med den berömda
porslinsfabriken, i Paris (Thévenots), i Bruxelles
(Capronniers), i Metz (Maréchals), alla kända tor
sina utmärkta alster, den sist nämda särskildt genom
sina målningar för kyrkan Vincent de S:t Paul i Paris.
Det tekniska förfarandet vid det egentliga
glasmåleriet, som ej använder i hela massan färgadt
glas, består deruti, att färgande metalloxider
blandas med ett lättflytande glas, finpulveriseras och
sammanrifvas med lavendelolja. Dessa färger uppdragas
nu på glasskifvan och inbrännas. Detta sker i en
brännugn, der de målade skifvorna under bränningen
ligga i ler- eller jernmufflar på lerplattor, för
att ej förskjuta sig. Hettan ökas småningom. Härvid
råkar det lättsmälta färgade glaset i smältning,
men äfven skifvans hårdare glas smälter på ytan,
och båda glasen förenas till ett fast helt. Har detta
skett, hvilket synes af de samtidigt inlagda och efter
hand uttagna profglasen, släckes elden, och ugnen
lemnas under flera dagar att afkylas. Men med en enda
bränning är bilden i vanliga fall ej fulländad; han
måste å nyo öfvermålas, antingen för att höja färgen
på matta ställen, eller för att pålägga färger, som
endast med mycket lättflytande glas låta sammanrifva
sig. Synes än förfaringssättet i sig sjelft mycket
enkelt, fordrar det dock i utförandet den största
uppmärksamhet, om färgerna skola flyta väl och
bilderna ej springa sönder.
Det musiviska glasmåleriet, hvilket till
bilder använder färgade glas, som förenas genom
blyinfattningar, har en helt annan karakter, ty
här beror den slutliga effekten icke så mycket på
utgången af bränningen, som icke fast mer på en
noggrann formning och hopfogning af de särskilda
glasbitarna, och skulle således i grunden endast
fordra ett konstmässigt glasmästararbete. Men i
en så uteslutande bemärkelse förekommer aldrig
det musiviska måleriet. Alltid är der ett stort
fält lemnadt åt konstnären. Han har nämligen ej
blott att inbränna skuggor, mångfärgade partier
med teckning och nyansering, ansigten, löfverk,
sirat o. s. v., utan äfven att afslipa och med andra
färger fylla öfverfångsglas, så att åstadkommandet
af ett harmoniskt intryck här förorsakar ej mindre
svårigheter och fordrar ej mindre konstnärlig talang
än målning med emaljfärger. Blyinfattningarna göra
tjenst som teckning. Stora fönster skulle de dock ej
gifva tillräcklig fasthet; dessa stödjas derför med
jernspröt, som på tvären sträcka sig öfver fönstret
och, då de äro anbragta i form af ramar, ej stöta
ögat vid teckningens betraktande. Vår afbildning
(fig. 290), som framställer ett heraldiskt fönster
i sådant musivmåleri, ger en föreställning om, huru
dylika tvärspröt anbringas. Glasrutorna sjelfva
äro hvarken på de målade eller musiviska fönstren
fullkomligt genomskinliga, utan för åstadkommande
af en likformig ljuseffekt på baksidan, ofta äfven
på båda sidorna, mat-terade. Derigenom vinnes äfven
den fördelen, att ståltrådsgallret, som är anbragt
på yttersidan till skydd mot åverkan, inifrån ej
är märkbart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
