Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kopparfärger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af arseniksyrligt kali, båda i hett tillstånd. Förr
begagnade man å ena sidan i vatten upplöst
kristalliserad eller i ättika upplöst vanlig
spanskgröna, å andra sidan i hett vatten upplöst
arseniksyrlighet; nu mera begagnar man för det mesta
kopparvitriol och arseniksyrligt kali, som erhållits
genom kokning af arseniksyrlighet med potaska. Så
snart de båda kokheta vätskorna förenas, uppstår en
flockig, olivgrön fällning af arseniksyrlig kopparoxid
(Scheeles grönt). Om man nu försätter den öfver
fällningen stående vätskan med träättika eller fri
ättiksyra i så stor mängd, att hon tydligt luktar
deraf, och derefter lemnar henne i ro att långsamt
afsvalna, inträder en ny förvandling: den skrymmande
fällningen sjunker tillsammans och blir kristallinisk;
tillika bildar sig i henne gröna fläckar, som växa
och blifva större, tills efter några timmar hela
massan öfvergått till denna lifligt gröna förening,
som, uttvättad, utgör schweinfurtgrönt. Massans
frivilliga förvandling består åter deruti, att ur
den första fällningen en del arseniksyrlighet utgår,
hvaremot en motsvarande mängd ättiksyra inträder;
schweinfurtgrönt utgör alltså ett dubbelsalt af
arseniksyrlig och ättiksyrad kopparoxid. Genom
att uppkoka blandningen erhåller man det inom få
minuter, men den mera finkorniga massan företer då
en mindre liflig färg. Deremot är färgen eldigare,
i den mån förvandlingen försiggått långsammare,
hvarför man också bemödar sig att med konst förlänga
detta förlopp. Den gröna massan består nämligen af en
mängd mikroskopiskt fina kristaller, och derpå beror
just färgens egendomliga eldighet, men ju långsammare
kristalliseringen försiggår, desto bättre hinna
kristallerna utbilda sig. En naturlig följd deraf
är, att genom rifningen, hvarigenom kristallformen
förstöres, färgtonen blir ljusare och mattare.
Fabrikatet uppblandas mycket med andra ämnen, så väl
hvita som gula, särdeles kromgult, och uppträder,
sålunda uppblandadt, under åtskilliga namn, såsom
neuwiedgrönt, wiengrönt, kirchberggrönt, kejsargrönt,
papegojgrönt o. s. v.
De arseniksyrliga kopparfärgernas giftiga egenskaper
ha städse sporrat kemisterna att i deras ställe
uppsöka mindre skadliga färger. Men den eldighet,
som utmärker schweinfurtgrönt, saknas hos alla
andra färgämnen. Rinmans grönt, som erhålles
genom glödgning af en samtidigt utfäld blandning af
koboltoxidul och zinkoxid, ersatte, så godt sig göra
lät, schweinfurtgrönt, tills det 1865 af Casselmann
upptäckta och på parisutställningen 1867 belönade
Casselmanns grönt uppfylde alla de anspråk, man kan
ställa på ett surrogat. Det erhålles, om en kokhet
lösning af kopparvitriol försättes med en likaledes
kokhet lösning af ättiksyradt kali. Den fällning,
som dervid uppkommer, består af basisk svafvelsyrad
kopparoxid, hvilken blott behöfver rifvas och torkas
för att kunna begagnas som färg.
I den borsyrade kopparoxiden ha vi vidare en
till olje- och porslinsmålning brukbar färg,
som låter framställa sig i flera angenäma
nyanser. Föreningen bildas genom blandning af borax-
och kopparvitriollösningar; den uppkomna fällningen
tvättas, torkas, rifves samt befrias genom upphettning
från hydratvatten, hvarefter hon ännu en gång males
och slammas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
