Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ylleblekning - Blekning af halm, svampar o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller sänka rullarna a a. Tyget afrullas från
rullen 6 och drages i pilarnas riktning.
Blekning af halm, svampar o, s. v. Konstblekningen
medelst klor tillämpas äfven på åtskilliga andra
ämnen. Såsom vi redan i första bandet sett, har
hon först och främst en vidsträckt användning
inom papperstillverkningen till blekning så väl af
lumpmassan som af det färdiga papperet. Till det
förra ändamålet användes med största fördel klorkalk,
till det senare klorgas. Äfven papperssorter af trä,
linaftall, majsblad, vass, palmfibrer o. d. blekas på
samma sätt. Det samma är äfven fallet med halmen till
finare f lat-arbeten. Denna erhålles, som bekant, af
en egen hvetesort, det toscanska hatthvetet, som blott
för halmens skull allmänt odlas i öfre Italien. För
Öfrigt kunna äfven andra slag af hvetehalm
användas till flätning och blekas; så begagnar
man t. ex. dertill i Sachsen på mager jord odladt
och mycket tätt sådt sommarhvete. Halmen i Italien
blekes först på marken, sorteras sedan och behandlas
slutligen med vattenångor och svafvelsyrlighet. I
England använder man till halmblekning soda och
klorkalk; i stället för blekning med den senare äfven
svafling; denna måste dock verkställas med synnerlig
omsorg, så att halmen ej skadas af hettan. Äfven
färdiga flätarbeten, t. ex. hattar, erhålla åter
genom blekning eller svafling sin förlorade hvita
färg, om de, förut tvättade med svamp i ljumt vatten,
lindrigt fuktiga utsättas för ångorna i svafvelkistan
och sedan uttvättas i klart vatten. Sin härigenom
förlorade styfhet återfå flätorna genom en fullkomligt
ren lösning af gummi-tragant; glans gifves dem genom
strykning med måttligt varma lod eller genom ett
svagt öfverdrag med en lösning af fint husbloss.
Industrin behöfver dessutom klorblekningen till
åtskilliga andra ändamåL Sålunda användes hon
ofta för att göra tvättsvampar lena och mjuka
samt tillika förvandla deras brungula färg till
en svagt blekgul. Att tvättsvamparna derigenom få
ett vackrare utseende, är obestridligt; men ofta
vidlåder dem ännu klorlukten, och de finare sorterna
förlora i följd af behandlingen ofta högst betydligt
i fasthet. Tvättsvamparnas cellformiga, luckra,
hopfil-tade, blott af ägghvitartad hornsiibstans
bestående väfnad fordrar en mycket omsorgsfullare
blekning än de grofva växtfibrerna. Äfven elfenben
blekes med konst i klorbad, i synnerhet det fossila,
som i tidens längd blifvit genom-träDgdt af främmande
ämnen och derigenom fått en brunaktig färg, äfvensom
det afrikanska fyndelfenbenet, som vanligen blifvit
gult. Samma slags behandling undergå äfven ben,
så snart de, hvilket nu mera ofta är fallet, skola
begagnas i stället för elfenben. I detta fall är dock
nödvändigt, att fettet först fullständigt bortskaffas,
hvilket lämpligast sker genom kolsvafla. Stannar
fett qvar i benen, blir det först hvita ämnet genom
fettets oxidering i luften (härsknande) åter gult,
ett förlopp, som man i det dagliga lifvet mycket ofta
är i tillfälle att iakttaga.
Sålunda är å ena sidan luftens ozon eller aktiva syre,
å den andra klo-ren medel att gifva en mängd i den
dagliga förbrukningen ingående ämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
