- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / Sjette bandet. Råämnenas mekaniska bearbetning. Register /
214

(1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur med hjul och lod - Uret i Strassburgs münster

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

214

URTILLVERKNINGEN.

Pacificus från Verona, hvilken lefde omkring år 850,
ha varit den förste, som tillverkade hjul ur med
lod och vindfång, medan deremot andra påstå, att
saracenerna voro de egentliga uppfinnarna af hjuluren
och att Korsfararna medfört dem till Europa. Hjulurens
historia ar alltså ännu höljd i dunkel, och med
visshet kan blott uppgifvas, att sådana ur med gång
och oro, om också till utförandet mycket ofullkomliga,
begagnades omkring medlet af 14:e århundradet. De
voro dock ännu både dyra och sällsynta. Sannolikt
är, att de först tillverkades i Tyskland; man vet
åtminstone, att en tysk urmakare, Heinrich von Wiek,
af franske konungen Karl V kallades till Paris for
att der omkring åren 1364-1370 iståndsätta ett lodur
med slagverk. Spridningen af de nya uren gick under
denna tid mycket långsamt. Det första tornur med
hjul fick Augsburg 1364, Breslau 1368, Strassburg
på sin minister 1370 och Nürnberg först 1462. Redan
omkring medlet af 16:e århundradet begagnades allmänt
hjulur med slagverk och väckare som väggur, likaledes
fickur. Som uppfinnare af de senare namnes Peter H
e le, en nürnbergare, som omkring år 15 J O skall
lia tillverkat det första fickuret. Som ett kuriosum
berättas,

att deras oro hölls i gång af ett svinborst i
stället för en fjäder. På grund af sin härkomst
och långrunda form kallades dessa något klumpiga
tidmätare nürnbergägg.

Erkännas måste, att redan till medlet af förlidet
århundrade betydliga förbättringar gjorts inom
urmakeriet, om än i en annan riktning än den,
man sedan följde. De äldre, mycket konstförfarna
mästarna inom detta yrke hade nämligen en synnerlig
vurm att förse uren med många slags automatiska
tillsatser. Det mest

Fig. 224. Timglas.

bekanta exemplet af detta slag är uret i Strassburgs
muns ter, som under åren 1572-1574 hopsattes
af Isaak Habrecht från Schaffhausen. Den, som
sett ett eller annat af dessa konstverk, skall
ej neka deras upphofsman det vitsord om flit och
skarpsinne, de förtjena; emellertid erbjuda dessa
mycket beundrade mekanismer i allmänhet inga nya
idéer och ha derför äfven på sjelfva .urmakeriets
utveckling endast utöfvat ett obetydligt inflytande. I
följande beskrifning skola vi dock gifva våra läsare
tillfälle att göra sig en föreställning om den gamla
urmakarkonstens berömdaste arbete af detta slag.

Uret i Strassburgs miinster. Redan 1352 hade man för
denna storartade bygnad påbörjat ett för den tiden
högst konstrikt ur, som två år derefter blef färdigt
och uppsatt i den södra korsarmen, men 200 år derefter
ersattes af ett nytt, ännu konstrikare. Detta ur, som
påbörjades 1547 och sattes i gång 1574, upphörde 1789
att gå. Det ansågs på den tiden för ett mekanikens
under och dess återställande omöjligt. Den berömde
urmakaren Jean Eaptiste Schwilgué har dock från den
24 januari 1838 till den 2 oktober 1842 skapat ett
konstverk, som lemnar det gamla, hvilket ännu kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:19:40 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppfinn/6/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free