Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den schweiziska urtillverkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SCHWEIZISKA URTILLVERKNINGEN.
243
Som det berättas, skall en resande omkring år 1679 som
en stor underbar nyhet från London till denna trakt
medfört ett fickur; det föll i händerna på ett ungt
grubblande snille, Daniel Jean Richard, och intog
honom till den grad, att han utan alla förstudier
och tekniska hjelpmedel företog sig att eftergöra
det. Besegrande alla svårigheter, kunde han till
allas förvåning sex månader derefter framlägga ett
fickur i full gång. Dermed var det första schweiziska
uret bragt till verlden -och på samma gång den första
väckelsen gifven till en slöjdgren, som sedan dess
oupphörligt tillväxt och för-kofrats samt fostrat ett
slägte, hvaraf alla snart sagdt äro födda urmakare,
personer med skarpa sinnen och klart förstånd,
hvilka liksom på lek utföra den lilla mekanikens
spetsfundigaste konststycken.
Egentliga fabriker med fabriksegare och arbetare
mot dags- eller veckopenning finnas här icke, om
man undantager Pataks berömda fabrik i Geneve; alla
större och mindre delar förfärdigas af själfständiga
arbetare, ett slags småfabrikanter, i deras egna
hem med biträde af familjens öfriga medlemmar,
som dela förtjensten. Förlagsmannen, som ungefär
skulle motsvara fabrikanten inom andra slöjdgrenar,
syselsätter vanligen inga arbetare hemma, utan
köper upp delarna för att låta hopsätta dem till
ett helt. Ehuru på detta sätt samlade från de mest
olika händer, passa dock alla delarna på det nogaste
till hopa, emedan de alla äro förfärdigade efter
samma mått.
Den schweiziska urtillverkningens nu varande
ståndpunkt ger en bild af arbetsfördelningen, sådan
väl ännu ingen slöjdgren i så fulländad grad kan
erbjuda. För hvarje särskild beståndsdel finnas
händer, som uteslutande syselsätta sig med dess
tillverkning; till och med den minsta del i ett ur
göres ej fullt färdig af samma hand, utan måste
gå genom flera olika händer för att erhålla sin
fulländning.’ Det finaste af alla slöjdarbeten är väl
Slipningen och borrningen af rubinerna för tapphålen
och tillverkningen af spiralen för oron. Rubinerna
äro ej större än hirskorn och deras Slipning och
borrning medelst diamantstoft utföras vanligen af
flickor. Ett helt års arbete får rum i en pillerask,
men motsvarar dock i afseende på ämnets och arbetets
värde ett kapital af ofta mer än 100 000 franc. Blotta
betraktandet af den hårfina spiralfjädern på oron är
tillräckligt att gifva en föreställning om, hvilket
tålamod och hvilken skicklighet fordras för att
tillverka ett så fint föremål, i synnerhet när man
kommer i håg, att det ej blott är fråga om att gifva
fjädern hennes form, utan äfven och förnämligast en
god och allt igenom likformig härdning, hvarigenom
hon först, så att säga, får sin själ. Spiralfjädern
utgör ett framstående, ofta åberopadt exempel på
höjandet af ett råämnes värde genom förädling. Det
bästa engelska stål, som kostar högst 150 kronor
centnern, stiger, förarbetadt till spiralfjädrar,
mer än en half million gånger i värde.
Det är af intresse att se, huru de olika arbetena
inom urtillverkningen äro fördelade, och huru många
verkstäder deltaga i de särskilda förrättningarna. I
det hela räknar man ungefär 50 hit hörande
arbetsgrenar, som alla måste förena sig för att
åstadkomma ett fullfärdigt ur. Häraf in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
