Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutbetraktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560
SLUTBETRAKTELSE.
för uppfinningsandan. Ännu innan vidsträcktare
boningsplatser med större folkmängd trädt i de
förut mera spridda gårdarnas ställe, hade redan
försäljningen af det egna arbetets alster tagit sin
början, då en och annan på lediga stunder företog
sig en syselsättning, hvartill han hade särskild
fallenhet. Det egna intresset lärde dem snart, att,
om de uteslutande egnade sig åt denna verksamhet,
det vore vida lättare att komma framåt. Hos de flesta
folk sammanfaller denna kulturperiods förnämsta
utveckling med grundandet eller utvidgandet af fasta
platser (städer eller stora byar), som ofta anlades
i närheten af den religiösa kultens hufvudorter
(offerställen, tempel, kyrkor). Hvad de europeiska
folken beträffar, kan, sedan folkvandringarnas kaos
lemnat rum för ett fastare och mera ordnadt sakernas
skick, kristendomens spridning Öfver allt spåras
som ett verksamt befordringsmedel för den växande
slöjdfliten. De första missionärerna sörjde visligt
för, att de kristna kapellen anlades på hedniska
Offerplatser, som af gammalt ansågos heliga. Folket
var redan vant att besöka stället och samlade sig
der på sön- och helgedagar till gudstjenst. Der många
menniskor regelbundet sammanträffa, uppstå^ mångahanda
behof, som spekulationen söker tillfredsställa och
tillgodogöra. Voro än i början enkla tält och bodar
de enda lokalerna för utskänkning af mat och dryck,
för försäljning af verktyg, vapen och prydnader,
försvunno de dock med tiden för att lemna plats
åt kojor och ordentliga hus, kapellet blef kyrka,
platsen deromkring stad och byteshandeln marknad
eller mässa. Spekulativa hufvuden förstodo att begagna
sig af en större folkmassas sammanströmmande för att
afyttra sina varor.
Först efter hand afskilde sig under stadens tillväxt
ur mängden af handtverkare särskilda grupper,
hufvudsakligen bestående af sådana, som bearbetade
samma råämne. Sådana grupper voro läderarbetarna,
tillverkarna af varor af trä, lera och sten, väfvare,
metallarbetare och ännu andra. Så,t. ex. var smeden
länge nödsakad att äfven utföra alla arbeten, som
sedermera tillfallit guld- och vapensmeder, låssmeder,
gördelmakarna och idkarna af andra när-beslägtade
yrken, tills de särskilda grenarna småningom utbildat
sig till sjelf-ständiga handteringar.
Denna arbetsfördelning hade på slöjdflitens utveckling
och förkofran ett ofantligt inflytande, och ännu i
dag beror den storartade utvecklingen af hela vår
industri på det fullständiga genomförandet af denna
grundsats. Arbetsfördelningen gör det möjligt för
tillverkaren att med samma arbetstid och arbetskraft
och med besparing af råämne ej blott frambringa mera
och till bättre pris, utan äfven åstadkomma bättre och
smakfullare arbete. Derigenom, att arbetet inskränkes
inom en liten krets, stiger yrkesskickligheten,
hvarigenom äfven, som nyss nämdes, förbrukningen
af råämnen blir mindre, den tid, som går bort genom
Öfvergången från ett arbete till ett annat, besparas,
arbetaren kan tillverka sina varor till bättre pris,
men får mer än ersättning genom den större mängd,
han medhinner, och kan på detta sätt vinna en god
utkomst. För uppfinningarnas historia är denna
arbetsfördelning dessutom af alldeles särskildt
intresse. Att dag ut och dag in utföra samma arbete,
handtera samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
