Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Postregalet och andra postinrättningar i Tyskland - Den tyska postreformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
POSTER OCH POSTVÄSEN.
bevarades, och ansågs i alla afseenden blott som
ett oumbärligt verktyg i handen på en byråkratisk
regeringsvishet,
Den tyska postreformen, I Tyskland hade i kraft af
flera förbundsbeslut huset Thurn und Taxis fått
behålla sina privilegier. Blott några få -stater
gjorde bruk af sin rätt och inlöste de taxiska
posträttigheterna, Så organiserade Baiern och
Preussen, sedermera äfven Sachsen och Würtemberg,
ett eget postväsen. Men oaktadt allt, som talades
och skrefs derom, för-blefvo dock årtionden igenom
de preussiska postmännens bemödanden att åstadkomma
ett enda tyskt postområde endast en from önskan. Huru
mycket likväl en genomgripande reform var af nöden,
framgår af det förhållandet, att Tyskland under de
senaste årtiondena hade 17 olika poststyrelser och
31 postområden, som voro beroende af de förra. I
mellersta Tysklands småstater stod, trots det
allmänna missnöjet, den otympliga och föråldrade
thurn und taxiska poststyrelsen orubbad qvar. Huru
vida hon i sjelfva verket kan .göras ansvarig för alla
under flera årtionden begångna underlåtenhetssynder,
behöfva vi här ej undersöka, utan omnämna blott det
väl kända förhållandet, att hon öfver allt ansågs
som en mjölkko i en gynnad enskild mans tjenst och
med hvar dag kom i en allt större strid med hela
folkets ekonomiska Intressen. Att göra slut på hela
eländet hos en medeltidsinrättning, som blifvit lika
ohållbar som orörlig, var ingenstädes svårare än på
postväsendets område. Utan nämnvärda resultat hade
den tyska postkonferensen i Dresden 1847 åtskilts. De
små privatintressena hos postinnehafvarna visade sig
starkare än benägenheten att befrämja det allmänna
bästa. Det behöfdes den hårdhända väckelse, året 1848
gaf, för att förmå de tyska regeringarna att förena
sig om det tysk-österrikiska postföreningsfördraget
af den 6 ^pril 1850. Som grunder för fördraget
antogs: upprättande af ett stort allmänt postområde,
likartad organisering af servisen och förvaltningen,
billigare, snabbare och säkrare befordring,
periodiskt återkommande postkonferenser och det tyska
postväsendets uppträdande som ett helt gent emot
utlandet. Så kom man slutligen till enhet, åtminstone
i postväsendet, och likväl hade Tyskland redan i tre
och ett halft århundraden haft ordentliga poster. Men
först genom postföreningsfördraget af den 18 augusti
1860 tog den påbörjade reformen ett mera afgjordt
steg framåt. Nödvändigheten af en ännu större enhet
och gemensamhet i samfärdseln insågs dock ännu ej
till den grad, som önskligt varit, huru mycket än
de jättelika framstegen på odlingens alla områden
hänvisade derpå; den verkliga enheten måste först
genom 1866 års krig framtvingas. Hvad föreställningar
och en fredlig påtryckning ej förmått, det förmådde
svärdet: hela det nordtyska postväsendets förening
i Preussens starka hand.
Sedan man för en summa af 8 100 000 kronor inlöst
de privilegier, som tillhörde fursten af Thurn und
Taxis, öfvergick generalpostkontoret i Frankfurt med
dess trafik och samtliga egendom i Preussens händer,
hvilket lät den äldsta rikspostanstalten uppgå i sitt
eget väl ordnade postväsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
