Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De olika slagen af krigsskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som upptill är urrundadt, för att kanonen skall kunna
riktas nedåt eller dumpas. Flera bultar sammanhålla
sidplankorna. Som regel äro kanonerna på krigsfartyg
tillbordssatta, det vill säga, stå med en del
af kanonröret utanför porten med lavetten stödd mot
fartygssidan; men i stormigt väder inhalas de vanligen
och portarna fällas. Med det undre batteriets kanoner
är detta alltid fallet. Till kanonernas handterande
begagnas åtskilligt tågverk, såsom brokar, in-
och uthalningstaljor, sidtaljor m. m. Broken är
ett groft tåg, som lägges öfver kanonens bakre del,
drufvan, och med ändarna fästes i starka ringar i
skeppssidan. Han tjenar till att vid skottlossningen
minska rekylen eller hindra kanonen från att rusa
för långt in, men måste dock vara lång nog, för att
mynningen vid inhalningen skall komma tillräckligt
innanför skeppssidan och tillåta beqväm laddning. Till
riktningen begagnas handspakar.
När fartyget i sjön ej är klargjordt till strid,
måste kanonerna vara väl fastgjorda, emedan de,
i händelse de under rullning slete sig loss, skulle
kunna åstadkomma mycken skada, till och med förorsaka
fartygets undergång.
För kanonernas betjenande vid skjutning användas:
sättare, en grof tågända eller en stång med en
viskarkolf på ena ändan för kanonens rengörande och
en ansättningskolf på den andra; fågeltunga, ett
tunt kopparbleck till kulans uttagande; plunderskruf,
hvarmed krutladdningen uttages; laddskyffel,
som dock endast begagnas, då man laddar med krutet
löst och ej inlagdt i karduser af ylle. För att
hindra kulan att rulla ut ur loppet användas proppar
eller förladdningar af dref. Den ansatta kardusen
genomstickes med rymnålen, på det att antändningen
skall ske så mycket lättare. Emedan kanonerna under
ihållande skjutning bli mycket upphettade, äro
läskbaljor med vatten och svablar uppstälda bredvid
dem. Häri blötas viskarna, innan de vid laddningen
införas i kanonerna.
Ur kanonerna skjutas vanligen kulor, men äfven
kartescher eller skrå, hvarmed förstås ett antal skrot
eller småkulor, inlagda i en träkapsel eller säck af
segelduk med spegel af jern samt utvändig tränsning
af lina.
Handeldvapnen utgjordes förr af handgranater,
flintbössor och pistoler. Äfven på nutidens
krigsfartyg finnas handeldvapen, dock har flintbössan
utbytts mot bakladdningsgeväret och pistolen
mot revolvern. I forna sjöstrider voro märsar,
rår och vant besatta med skarpskyttar, som från
dessa höga, men farliga platser åstadkommo mycken
skada. Nelson föll, som bekant, för en uppifrån
kommande muskötkula. Ibland har man till och med
försökt att öka ett krigsskepps stridskraft med små
kanoner i märsarna.
För att förvara det betydliga krutförrådet äro större
fartyg vanligen försedda med två krutdurkar. Dessa
ligga för- och akterut i rummet, alltså djupt under
vattnet, der de äro bäst skyddade för skott och andra
olyckshändelser. För större säkerhets skull äro de
genom särskilda blybeklädda skott afskilda från det
öfriga fartyget. De upplysas af lanternor, stälda
i kärl, fylda med vatten, och försedda med rutor af
horn, omgifna af metallnät. Ljusen insättas och skötas
genom en öppning i väggen. Krutet förvaras dels löst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
