Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjöstrid - Skruffartyget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På ett illa tilltygadt skepp har naturligtvis äfven
besättningen lidit mycket. Kanoner ha sprungit och
fiendtliga kulor dödat eller sårat större delen af
den. Skeppet kan ej längre försvaras, men äran är
räddad, och för att ej onödigt offra det återstående
manskapet, får och bör befälhafvaren gifva befallning
att stryka flagg. Från detta ögonblick upphör fienden
att beskjuta fartyget, besätter det så skyndsamt
som möjligt och låter sin egen flagga svaja i
den besegrades ställe. Dock äro fall, då ett till
undergång prisgifvet skepp med man och allt sprungit
i luften eller sjunkit utan att stryka flagg, kända
i krigshistorien och förekommo ännu i det senaste
amerikanska inbördes kriget.
Om under stridens fortgång den ena delen genom lidna
förluster ser sig ohjelpligt ligga under, söker
han med hvad som kan räddas af flottan draga sig
ur affären. Han beger sig på flykten och förklarar
sig dermed besegrad. Har det lyckats angriparen att
så hastigt få bugt med fiendens främsta linie, att
reserven ej i tid kan hinna fram till undsättning,
är det troligt, att denna ej företager något, utan
sjelf söker rädda sig med flykten.
Den flyende förföljes, så vida tillståndet på
segrarens egen flotta tillåter det, ty oskadad kan
han naturligtvis ej ha gått ur striden. Hans fartyg
äro troligen ej mindre illa tilltygade än de slagna,
ej mindre olika den bild af aktningssbjudande ordning,
de nyss framstälde.
Många drag af denna bild från forna tider skola
naturligtvis återfinnas äfven i nutidens sjöstrider,
och i det hela är ju en slagtning alltid den andra
lik, men i följd af den oerhörda så väl anfalls- som
motståndskraft, vår tid förmår föra i striden, måste
kommande sjödrabbningar dock antaga ett förändradt
utseende. Enligt all sannolikhet bli de mera blodiga,
olyckshändelserna dervid större och hemskare samt
afgörandet hastigare.
Som bekant, voro hjulångarna de första nya
företeelserna i sjökrigsväsendet, men aflöstes
inom kort af skruffartygen. Hjulångare så väl som
segelskepp anses nu mera olämpliga som stridsfartyg,
och otillräckligheten hos dem är påtaglig. Den ena
klassens beroende af vinden var en stor brist, så
snart det fans ångfartyg, och hjulångarens hela natur
egnar sig så foga for krigsändamål, man kunde säga
är så okrigisk, att redan från början förväntningarna
om honom voro ringa. Visserligen hade Österrike ännu
1866 i slaget vid Lissa ett par hjulångare, dock utan
att bygga mycket på dem, ty de stäldes i andra linien.
Hvad deremot de af trä eller vanlig jernplåt bygda
skruffartygen beträffar, har fackmännens mening, sedan
det första intrycket af de pansrade sjövidundrens
uppträdande hunnit lägga sig och mera fördomsfria
åsigter gjort sig gällande, börjat luta till deras
fördel. Man finner, att dylika fartyg rätt väl
låta använda sig jemte pansarfartygen, om också ej
emot dem, och för öfrigt ega flera goda egenskaper,
som dessa sakna. Deras ringa egna tyngd och deraf
härrörande stora bärighet göra, att de kunna förses
med jemförelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
