Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jätteflodångare - Jetteångare på oceanen. Great eastern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förmåga blefvo de ock under det fyraåriga borgerliga
kriget allmänt använda till transporter. De rymde på
en gång hela bataljoner och förde dessa till armén
vida säkrare, än hvad fallet var på de mångenstädes
upprifna jernvägarna.
De präktigaste flodångarna gå på Hudson mellan
New-York och Albany. For att tillryggalägga
denna sträcka, hvartill Fultons Clermont behöfde
nära 29 timmar, använda de i allmänhet endast
6 1/2 timmar. Men ock hvilken skilnad i storlek och
maskinkraft! De största äro 420 fot långa, således
längre än mången transatlantisk ångare, 70–85 fot
breda och af 1 500–2 000-tons drägtighet. Skofvelhjul
af 40 fots diameter, alltså hushöga, framdrifva
jättebygnaden, som innehåller öfver 200 familjhytter
och salonger samt 250 liggplatser för passagerare. En
flodångare af största slaget har i allt sofplatser
för 900 personer och kan följaktligen beqvämt
rymma fyra gånger så många menniskor. Matsalarna
äro inredda med ett verkligt slöseri i fråga om
upplysning, silfver, blommor och målningar. Maten
är förträfflig och billig, ty den starka täflan
nedtrycker prisen till fromma för allmänheten. En
motsats till salongerna erbjuder däcket. Här rymmes
allt, som ej får plats i de förra. Spanmålssäckar,
varubalar, svin och fattiga utvandrare äro huller om
buller kastade om hvarandra, och mellan den brokiga
massan tränges en skara negermusikanter.
Mississippiångarna ha tagit en vigtig del
i det menskliga odlingsarbetet, ty utan dem
skulle jätteflodens vida område ej i så hög
grad, som nu är fallet, varit tillgängligt för
civilisationen. Visserligen är det genomskuret af
talrika bifloder, men dessa lämpa sig föga för
segelfartyg, och först ångbåtsfarten öppnade de
stängda portarna. Man öfverdrifver ej, när man påstår,
att 200 millioner menniskor lätt kunna föda sig i
mississippiområdet, och om under den närmaste tiden
en tiondedel af detta antal här finner sitt uppehälle,
hvem, om ej flodångarna, som förde dem hit, tillkommer
förtjensten? Vid Amazonfloden visar sig denna
ångbåtens välgörande verksamhet ej mindre tydlig,
och om en på Njassasjön i det inre Afrika stationerad
ångare hyste Livingstone den förhoppningen, att han
skulle kunna undertrycka slafhandeln i denna trakt.
Jätteångare på oceanen. Great eastern. Så storartade
dessa flodångare än synas, måste de dock alltid
stå tillbaka för de kolosser, som plöja oceanen.
Det första ångfartyget hade föga utsigt att spela en
rol i den stora samfärdseln, ty det ansågs på sin
höjd tjenligt till flod- och kustfart. Hur skulle
man få kol för de långa färderna? Antingen, trodde
man, skulle de taga skeppets hela utrymme i anspråk,
eller måste man på vägen ha kolstationer. Båda delarna
syntes opraktiska.
En ångare om 2000 ton förbrukar för samma väglängd
jemförelsevis mindre kol än en om 200 ton, d. v. s.
ej tio gånger så mycket som denne, och. om den förre
bygges tillräckligt stor, kan han tillryggalägga
de längsta sträckor utan att under vägen behöfva
intaga kol. På denna grund bygde ett engelskt bolag
1838 Great western, en jernångare, 131 fot lång,
33,7 fot bred, med maskiner om 500 hästkrafter,
som på 16 dagar gick från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
