Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utställningspalatset i Paris 1867
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då bygnaden utom de i krets gående galleriväggarna ej
hade något slags begränsning af rummet, var det åt de
särskilda utställande staterna öfverlåtet att efter
behag och behof inreda sig mindre gemak. Mycket små
sektorer, såsom de transmarinska ländernas, Greklands,
Rumäniens m. fl., voro derför merendels bazarlikt
behandlade som gator med butiker på ömse sidor. Större
komplexer deremot fordrade underafdelningar, i
hvilkas anordnande smak och skicklighet kunde göra
sig gällande. Det kan ej förvåna, att fransmännen
här genom sitt naturliga sinne för det behagliga
och eleganta åstadkommo det prydligaste och
smakfullaste, om det också ej får förbises, att de
franska utställarna i den större lättheten de hade
att förena sig om anordningar, som kunde ge den bästa
möjliga effekt, egde en stor fördel, af hvilken de
ock väl förstodo att begagna sig.
Så hade de franska fotograferna likformigt valt
svarta ebenholtsskåp med guld för sin utställning,
instrumentmakarna klädt väggarna i sin afdelning
med röd och pelarna med grön sammet; lika så voro
sidenvarorna, parfymerierna, de konstgjorda blommorna,
porslins- och glasvarorna, bronserna, guldsakerna,
juvelerna o. s. v. ordnade i hela grupper, utan att
den enskilde utställaren derigenom hindrades att ge
sin fantasi fri flygt. Och denna står fransmannen
alltid till buds; till och med af silfverskedar kan
han åstadkomma någonting, som gör en behaglig effekt.
Huru himmelsvidt olika var ej den engelska
utställningens karakter! Lika utmärkt som mycket
till sin inre beskaffenhet är, lika otympligt är det
äfven ofta till det yttre. Allt, till och med konsten,
uppträder hos engelsmännen som en handelsvara. Hvar
enda utställare har i sina skåp och lådor packat ihop
så mycket, som der möjligen kan få rum; men det ser
hos honom ut som i en väl sorterad bod, och säljaren
är äfven alltid tillstädes. Detta är nu visserligen
i många afseenden mycket praktiskt, men bidrar dock
ej till ett skönt intryck. Gjorde emellertid den
engelska utställningens dekoration på något ställe ett
sådant angenämt intryck, var det dock ej der de tunga
silfverpjeserna, kapplöpningsprisen, hederspokalerna
och dylikt paraderade, utan i den lilla halfrundel,
som innehöll porslinet och glaset och der dessa
artiklar genom sin egen förträfflighet utgjorde den
skönaste utsmyckningen. Ty den poesi, som slog oss
till mötes vid inträdet i den indiska afdelningen,
få vi ej räkna engelsmännen till förtjenst. Ej mindre
oskönt och nästan ännu mera magasinartadt hade Förenta
staterna behandlat sin utställning.
Preussen och de nordtyska staterna hade visserligen
åt anordningen och dekorationen af sin utställnings
särskilda delar egnat mycken omsorg; hela rummet för
den nordtyska utställningen var indeladt i särskilda
salar för vissa särskilda yrken, dessa salar voro
arkitektoniskt väl behandlade, det var harmoni och
karakter i inredningen; men öfver det hela hvilade
någonting tungt. De flesta utställarna hade ej
egnat någon omsorg åt sina särskilda afdelningar,
och följden blef, att komitén måste ha flit, smak,
fantasi och tid för alla. Det var derför naturligt,
att det färdiga verket i många delar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
