Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade förhållandena ej blifvit i någon väsentlig mån
gynsammare. Saken uppsköts nu också på nytt, sedan den
blifvande generaldirektorn för 1873 års utställning,
baron Schwarz-Senborn, som blifvit kallad till Wien
för att öfvertaga ledningen af förarbetena, förklarat
förhållandena derstädes ej tillräckligt utvecklade,
för att en så storartad plan skulle med utsigt till
framgång kunna förverkligas. Kriget med Preussen
1866 sköt äfven naturligtvis hela saken för flera år
i bakgrunden.
Först 1869 upptogs hon på nytt af en bland
Österrikes största industriidkare, baron Wertheim.
Hufvudförtjensten af utställningens bringande till
stånd tillhör dock skriftställaren och ledamoten af
Wiens kommunalråd dr Julius Hirsch, hvilken i Nedre
Österrikes slöjdförening föreslog en petition till
regeringen om anslående af 6 millioner gulden (10 1/2
millioner kronor) till företagets genomförande,
hvaremot en garantifond skulle tillförsäkra staten
en minimiinkomst af 3 millioner gulden. Petitionen
ingafs i början af 1870, och snart derefter utkom en
kejserlig förordning, soin med bifall dertill bestämde
året 1873 till utställningens hållande.
Utförandet ledde som generaldirektor den redan
nämde baron Schwarz-Senborn, en personlighet af så
framstående art och som på verldsutställningen i
Wien utöfvat ett så genomgripande och omedelbart
inflytande, att några biografiska data om honom
säkerligen här äro på sin plats. Son af en sachsisk
industriidkare och en fransk moder, dotter till
den verldsbekante sidenfärgaren Jacquemar i Lyon,
föddes han 1815 i Wien, der han äfven gjorde
sina studier, hvilka i synnerhet voro riktade på
det tekniskt-kemiska facket. 1840 finna vi honom
som sekreterare hos slöjdföreningen och 1849 i
samma befattning hos handels- och slöjdkammaren
för Nedre Österrike. Snart insåg dock den då
varande handelsministern den unge mannens ovanliga
förmåga. Han upptog honom i handelsministeriet och
begagnade honom vid många tillfällen som representant
för Österrike vid handelspolitiska förhandlingar
med främmande makter. Så var dr Schwarz 1850
österrikisk kommissarie vid industriutställningen
i Leipzig, deltog sedermera å Österrikes vägnar
i tullkonferenserna i Dresden och gick derefter
till London som kanslidirektor vid det österrikiska
konsulatet. 1854 öfvertog han samma befattning vid
generalkonsulatet i Paris och begagnade det gynsamma
tillfälle, denna plats skänkte honom, till att söka
göra sitt hemland bekant med alla nya uppfinningar i
förfaringssätt och mönster samt öfver hufvud med alla
framsteg på slöjdens område. En omfattande kännedom
om de särskilda slöjdgrenarna, en snabb blick,
liflig fantasi och utbildad smak gjorde denna hans
verksamhet synnerligt fruktbringande, och ingen kunde
synas mera egnad att representera Österrike vid
Verldsutställningarna i Paris och London (1855 och
1862) än dr Schwarz, som om personer och förhållanden
på båda ställena egde den förtrognaste kännedom.
Vid dessa tillfällen hade han gjort sig så nära bekant
med verldsutställningarnas hela väsen och teknik, att,
då det blef fråga om att i Wien förnya den stora
folktäflingen, man i första rummet fäste ögonen på honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
