Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Programmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under de senaste hundra åren i Pratern skapat sig en
medelpunkt för sitt egendomliga lif. Ursprungligen en
jagtpark, var han ännu under Maria Theresia endast
öppen för den förnäma verldens vagnar, tills Joseph
II 1766 öppnade honom för allmänheten. Temligen
parallelt med den nya bädd, man här håller på att
gräfva åt Donau, går hufvudallen, som genomskär
Pratern i hela hans längd, en fyrdubbel rad
af gamla träd, mellan hvilka på vackra vår- och
sommardagar det mest brokiga vimmel rör sig. Af denna
hufvudalle, som bland de från Praterstern utgående
sju vägstrålarna utgör den sydöstra, begränsades nu
utställningspalatset på ena sidan, medan terrängen för
donauregleringen bildade gränsen på den andra. Området
närmast Praterstern var dock for heligt, att man
skulle låtit utställningsplatsen redan här taga sin
början, och en neutral zon, inom hvilken parken fick
behålla sitt gamla utseende, skilde derför Wiens
husmassor från utställningsområdet. För en spårbana
måste dock äfven denna fridlysta mark lemna rum.
Innan man kunde skrida till sjelfva bygnadsarbetet,
måste den med stora lummiga träd bevuxna platsen
rödjas, planeras, afdikas, förses med vägar,
inhägnas, med ett ord en skog förvandlas till
ett forum. På den sålunda vunna marken af mer
än 525 tunnlands vidd skulle nu ej blott sjelfva
utställningspalatset med dess annex, utan äfven de
i parken kringströdda mindre bygnaderna uppföras,
fontäner, blomsterrabatter m. m. anläggas. Den under
namnet Wurstelpratern för alla äldre besökare af Wien
bekanta delen af parken syntes med sina visserligen
mycket ursprungliga förlustelseställen ej elegant
nog att mottaga gräddan af alla nationer. En ukas
af generaldirektionen befalde innehafvarna af dessa
ställen att förse sina butiker med en ny toalett,
och under mycket knöt från mången gammalwienare måste
denna historiska plats kläda sig i en modern kostym.
Ej mindre var att göra på samfärdselns område. Det
gälde ej blott att sätta jernvägstrafiken i det
skick, att hon kunde tillfredsställa de anspråk,
som under månaderna närmast före utställningens
öppnande skulle göras på henne, utan äfven att
förbättra samfärdsväsendet inom Wien sjelft,
som under utställningen skulle sättas på ett så
hårdt prof. För att kunna med heder bestå det,
förstärktes det med en särskild jernbana, som satte
utställningsplatsen i omedelbart samband med de
öfriga bangårdarna. Åt staden till anlades nya vägar,
på samma gång spårvägsnätet utvidgades. Hand i hand
dermed gick den enskilda spekulationen, invaggande
sig i förhoppningar af den mest sangviniska art. En
mängd hotell af största omfång bygdes af aktiebolag
endast för utställningen. Man drömde sig hela bantåg,
fulla af millionärer, som skulle komma till Wien för
att tömma sina fickor, med ett ord, alldeles samma
företeelse, som så många gånger förut vid liknande
tillfällen på andra orter visat sig, upprepades
äfven här. Verkligheten motsvarade ej på långt när
spekulationens beräkningar, och hela vinsten deraf
tillföll, såsom vid all täflan, slutligen allmänheten,
hvars brandskattande man afsett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
