- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
19

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

19

sig själf, att äfven han framdeles skulle stå i
främsta ledet.

På kvällen samlades läsbarnen hos kyrkvärden
för att leka och roa sig, de voro ju stora nu, men
Johan saknades. Han satt vid sjöstranden och
följde tankfull vågornas lek mot stenarne vid sina
fötter. Där nere i djupet rörde det sig knappt,
där flöt tungt en grumlig, gråaktig massa, men
där uppe på ytan tumlade små yra, glittrande böljor
om hvarandra. De voro klara och vackra, blänkte
i solljuset, lekte, ändrade form och sprungo i kapp
med hvitt skum på sina stolta kammar, men de
hvilade dock på de undre lagrens breda ryggar.
Johan endast såg och såg. Han var en af dem,
som hörde djupet till, men — han bet ihop
tänderna, starka, hvita, härdade tänder, vana vid grof
föda var det omöjligt för en af de där från
djupet att skubba den tyngande bottensatsen af
sig och stiga mot ytan? — Nej, sjöng det i hans
inre, och tyst för sig själf upprepade han ånyo
löftet från förmiddagen. Och hvad gossen lofvat,
det ville mannen hålla.

Men lifvet är kort; skall man hinna
någonstädes, tål det vid att taga i snart och kraftigt.

Vid sjutton års ålder for Johan söderut.
Hufvudstaden var den Ijuslåga, som drog den oerfarna
myggan till sig. Där funnos de pängar, hvilka
väl ej utgjorde själfva lyckan, men hvilka dock
skänkte en mycket afundad plats här i världen
och ställde sin egare i främsta ledet, och där
funnos framför allt de tillfällen att komma sig upp.
som födelsebygden ej erbjöd.

Där han nu satt i Per Olssons kvafva
kammare rodnade Mörk vid minnet af den tiden.
Den dumme bondpojken, som ej kände världen
och ännu mindre sig själf, blef dragen vid näsan,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free