Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Per OÖlsson och ett par karlar till närmade sig
för att hjälpa Mörk, som ej tycktes ämna försvara
sig, men innan de hunnit göra något, sjönk
Ersson ihop som träffad af åskan och sträckte
rakläng ut sig på marken. Ruset hade brutit den
sista återstoden af hans förlamade vilja, och förr
än de lyckats hejda honom, låg han mjukt
nedbäddad i en snödrifva med fötterna betydligt högre
än hufvudet.
— EFtt under, ett under, sorlade de skrämda
kvinnorna, medan männen häpna stirrade än på
Mörk än på Sven Erssons kropp. En djup
tystnad, endast störd af drinkarens regelbundna
andedrag, uppstod och ovilkorligen smög sig den
tanken öfver de kringstående, att en högre makt
ingripit och hjälpt sin tjänare.
Mörk dolde ett leende i skägget och sade
ömkande, innan han gick vidare.
— Tagen vård om den förtappade, bröder!
En blick innehållande gränslös beundran och
hängifvenhet följde honom från den drucknes
hustru. För henne var han efter denna stund
icke blott predikanten, som skakade hennes inre,
han var mer, var förlossaren personifierad.
Någonting liknande försiggick inom alla dem,
som åskådat det obehagliga uppträdet. Ehuru
alla mycket väl förstodo, att Erssons rus varit
anledningen till hans fall, lyckades de likväl ej
frigöra sig från den inbillningen, att något
öfvernaturligt inträffat. I svärmisk hänryckning
hängde kvinnornas ögon vid den afgudade lärarens
läppar och stumma gingo de från stället, där
några karlar dröjde kvar för att bära
drinkaren hem.
Utanför Per Olssons gård stannade hopen för
sista gången denna afton. Mörk utbytte handslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
