- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
197

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

197

ständiga förberedelser. Ändtligen var dock Anna
i ordning och gick. Maria följde henne till
förstugubron och stannade sedan där för att invänta
Mörk. Hon log fint, då hon såg systerns gestalt
långt borta på vägen, hon trodde sig begripa,
hvarför Anna varit mer omsorgsfull än vanligt i sin
klädsel. c

Anna gick tankfull. Hennes öppna ögon sågo
ingenting af de omgifvande föremålen, de voro
stelt fästade vid en punkt långt, långt borta i ett
aflägset fjerran och tankarne bubblade oordnade
och vilsna omkring i en nästan söndergrubblad
hjärna.

Hade hon gjordt rätt eller orätt? Det var den
fråga, som aldrig lämnade henne någon ro.

Två stämmor i hennes inre skreko mot
hvarandra. Den ena hviskade ja, den andra ropade
nej, men aldrig erhöll hon visshet, hur mycket
hon än tänkte och tänkte. Var det då ej hennes
pligt att offra sig? Fadern kunde ej lefva utan
Mörk, åtminstone sade han det själf, och Maria
hade syndat svårt, då hon begagnat sig af Öskars
häftighet för att nå en lumpen hämd. Var det
då ej hennes plikt att godtgöra detta? Ja...
nej . . ja ... nej ... och aldrig annat än ja .
nej. Rösten, som hviskade ja, segrade ibland,
tvingade den andra stämman att tiga och dö bort, men
strax derpå ljöd det nej ... nej ... nej. Hon
rätade upp sig, hon var ung, full af lifslust och
outtalad väntan, äfven hon ägde rätt att begära
något af lifvet, det bar emot att offra sig, men fa-

dern ... hans löfte ... och hennes eget. Hon
visste hur Mörk tydt hennes sista undvikande
svar, men ... återigen ett men ... blott Oskar

icke så brutalt brukat sin styrka mot honom. För
öfrigt fanns det ett annat löfte, ett gammalt så-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free