Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Land- och sjöresor under medeltiden - 5. Indiens skatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungarne i Tunis utarrenderades än åt idoga pisaner, än åt
katalaner. Öfver Alexandria kommo de sedan till Indiens
marknader, der de redan på Plinius’ tid egde ett öfverdrifvet värde.
Till medeltidshandelns dyrbara praktklädnader hörde äfven
pelsverk. Det hemtades nästan uteslutande från Ryssland och
Sibirien genom förmedling af de italienska kolonierna på Krim och
vid Don. Yid valet af pelsverk rådde då samma smak som i
våra dagar, ty skinnen af vesla och mård föredrogos framför alla
andra. Högst stod hermelinen, sedan följde sobeln och
skogsmården; uttern finna vi icke särskildt omtalad.
Om vi vid uppräknandet af de österländska handelsartiklarna
följa den redan nämde firenziske köpmannens uppgifter, faller det
oss i ögonen, att det ganska litet är fråga om slöjdalster.
Visserligen kommo från Damaskos de berömda fasonerade sidentyg,
som vi ännu i dag kalla damast, och de praktfulla vapen och
stålvaror, som kallas damaskerade, hvarjemte dyrbara
linnebatister då och då togos från Egypten, men denna omsättning
egde ingen synnerlig betydenhet, emedan de italienska städernas
industri var mer än jembördig med den asiatiska. Af växttågor,
som låta använda sig till spånad och väfning, intog bomullen
ingen låg plats, men i motsats till vår tid förarbetades
bomullstygen blott till praktkläder. Ehvar araberne under sina
eröfringståg satt sin fot, dit hade ock bomullsbuskens odling blifvit
utbredd. Medelhafsbomullens förnämsta hemland var icke, såsom
man dock skulle förmoda, Egypten, som ännu i dag lemnar en
mycket värderad sort, utan Syrien. De venezianska galerer, som
voro bestämda till Alexandria, försummade icke att förut göra en
omväg till de syriska kustplatserna för att afhemta föregående
årets bomullsskörd.
Till tygens färgning behöfde man framför allt alun som
betningsmedel, och dess användning blef som en nyhet spridd i
vesterlandet af hemkommande korsfarare. Den då vigtigaste fyndorten
för detta salt låg sju kilometer från Trebisond (Trapezus).
Till färgning af rödt begagnade man ett slags rödholts,
sannolikt det röda bengaliska sandelträet, som i medeltidens
handelsspråk bar namnet verzino eller brasil, hvadan äfven
kejsardömet Brasiliens namn förskrifver sig från dess rikedom på olika
slags rödholts. Malajernes fordom mycket eftersökta japanholts
äfvensom Bengalens rödholts förlorade i betydelse, då Brasilien
upplät sina rikedomar af färgträ, bland dem det gula och röda
brasilieträet (bresilja, fernambukholts, fernbock), och då äfven
från mellersta Amerika värdefulla träslag kommo i handeln, till
exempel blåholts eller campecheträ från kusten af Yucatan.
Krapp var länge sedan bekant som färgmedel, men då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
