Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Upptäckten af norra och södra polarlanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i hög grad vigtiga upptäckten, att båda jordhalfvorna äro stora
öar i ett allmänt haf.
Ännu en polarfärd, likaledes företagen för Franklins
uppsökande, måste här omnämnas, enär den djerfve anföraren för den
samma icke blott framträngde till de högsta nordliga regionerna,
utan äfven för vetenskapen öppnade trakter, som dittills voro
fullkomligt obekanta. Det är den expedition, som 1853 företogs
af dr Elisha Kent Kane på den åt honom af den rike
nordamerikanen Grinnell upplåtna briggen Advance. Ledd af den
åsigten, att Franklin genom Wellingtonsundet framträngt till den
högsta norden och der inneslutits af isen, utrustade man i
New-York denna expedition och föresatte henne den uppgiften att
genom Baffinsbay framtränga så långt som möjligt i Smiths sund.
Kane, en vetenskapligt bildad, erfaren sjöman, lemnade för detta
ändamål den 30 maj 1853 New-York och hann i september ända
till 78° 37’ 4" n. b., der ett fast slutet istäcke omöjliggjorde allt
vidare framträngande. I Rensellaerbay fann han en säker
tillflykt, och derifrån företogos de djerfvaste och äfventyrligaste
utflygter med hundslädar. Den berömda, väldiga Humboldtglacieren
upptäcktes och lika så den stora nordliga utvidgningen af Smiths
sund, Peabodybay, som genom Kennedykanalen i norr
sammanhänger med polarhafvet. Man såg längre norr ut ett ställe med
öppet vatten och fann kusterna lifvade af djur och beklädda med
växter. Under stora försakelser tillbragte man i dessa trakter
ännu en vinter, den från 1854—1855. Men då fartyget icke
kunde befrias ur isen, uppbröt Kane med sin besättning för att
landvägen uppnå Grönland, hvilket också, fastän under de
förskräckligaste mödor, lyckades honom, i det han på 84:e dagen efter
sitt uppbrott anlände till Upernivik. Kane hade enligt sin
beräkning framträngt ända till 81½ ° n. br. och uppnått det
nordligaste land på jorden samt der öfvervintrat. Ty värr hade han
genom denna resa fullständigt förstört sin helsa; han begaf sig
till Havanna för att stärka den, men lemnade det blott som lik.
Dr Hayes, hvilken som skeppsläkare följt honom på denna
polarfärd, vidhöll den åsigten, att det ofvan nämda stället med öppet
vatten vore polarhafvets nordligaste del, hvilken enligt fleres åsigt
fortfarande förblefve isfri och derför erbjöde den bästa vägen för
att komma till den hittills af ingen dödlig nådda nordpolen. Han
kom (1860—1861) något nordligare än sin föregångare, men kunde
dock icke heller framtränga till det så kallade öppna polarhafvet.
Vid samma tid försökte äfven svenskarne att öfver Spetsbergen
komma längre norr ut. De ha bidragit synnerligt mycket till
utforskande af denna redan 1596 af holländaren Barent upptäckta
ö. Professor Nordenskiöld kom 1868 på skrufångaren Sofia ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
