Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
donerade icke. Under sin hand fann han sin trolovades
slöja, som hakat sig fast vid ett av tågen, en liten lätt
parfymerad slöja, ännu mättad med den berusande
doften av hans sköna brud; han granskade noga tågen,
trodde sig återfinna märkena efter hennes krampaktigt
slutna händer, och fattade med sina händer på den plats,
där Iclea några sekunder förut gripit tag med sina,
kastade han sig ut ur gondolen.
Ett ögonblick fastnade hans fot i tågverket; men han
hade styrka nog att lösgöra sig och föll virvlande ned i
djupet.
En fiskarebåt, som varit vittne till slutet av dramen,
rodde av alla krafter mot den punkt, där den unga flickan
störtat i sjön, och hade lyckats finna och få upp henne.
Hon var icke död. Men all den omsorg, som ägnades
henne, kunde icke hindra att hon angreps av en häftig
feber. Fiskarena anlände på morgonen till ett litet
fiskläge vid stranden av sjön och inburo henne i sin
anspråklösa stuga, utan att hon återkom till sans.
»Georges !» sade hon, då hon slog upp ögonen, »Georges!» och
det var allt. Följande dag hörde hon byklockan ringa
själaringning. »Georges!» upprepade hon. »Georges!»
Man hade återfunnit hans kropp såsom en oformlig massa
ett litet stycke från stranden. Hans fall från mer än
tusen meters höjd hade börjat över sjön, men kroppen,
som bibehöll den av ballongen innehavda horisontala
hastigheten, hade icke fallit lodrätt utan i sned riktning,
liksom hade han glidit ned längs en tråd efter ballongen
under sin fart och fallit, likt en från himmelen
nedstörtad massa, ned i en till sjöstranden gränsande äng, där
han gjort ett djupt intryck i marken och sedan studsat
tillbaka mer än en meter från den punkt, där han fallit
ned; men själva hans ben voro krossade till pulver, och
hjärnan hade runnit ut ur huvudskålen. Hans grav var
knappt igenfylld, då man fick gräva en ny bredvid för
Iclea, som dog i det hon med slocknande röst upprepade:
»Georges! Georges!»
En enda sten täcker båda gravarna och samma pil
breder sin skugga över deras sömn. Ännu i dag komma
strandborna vid den vackra sjön Tyrfjorden ihåg denna
sorgliga katastrof, som övergått nästan till en legend,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
