Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifna data, deducera slutsatser, som voro i
öfverensstäm-melse med kyrkans bud. De åtnjöto det höga privilegiet
att genom logisk slutledning visa, huru och hvarför det,
som kyrkan förklarade vara sant, måste vara sant. Och
om deras demonstrationer icke kunde uppnå eller om de
öfverskredo detta råmärke, var kyrkan i sin modersömhet
redo att tygla deras förvillelser — med hjelp af den
verlds-liga maktens arm, om så behöfdes.
Stälda mellan dessa tvåT hade våra förfäder sålunda
tillgång till en sammanhängande och fullständig
lifsåskåd-ning. De fingo höra, huru verlden begynt och huru den
skulle sluta; de fingo lära sig, att all materiel tillvaro var
blott en lumpen och betydelselös fläck på den andliga
verl-dens sköna anlete, och att naturen till syften och ändamål
alltigenom var djefvulens lekplats; de fingo lära sig att
men-niskan var de jordiska tingens polstjerna, och särskildt fingo
de i sig inprägladt, att naturens förlopp icke beherskades af
någon bestämd ordning, utan att det kunde förändras och
verkligen ständigt förändrades genom inflytandet af otaliga
andliga väsen, som voro goda eller dåliga, allteftersom de
rördes af menniskors verk eller böner. Summan och
innehållet af hela denna lära var att alstra den
öfvertygel-sen, att den enda kunskap, som förtjenade eftersträfvas
i denna verld, var kunskapen om huru man skulle kunna
försäkra sig om den plats i en bättre, som kyrkan på vissa
vilkor utlofvade.
Våra förfäder hade en fast tro på denna lifsteori och
handlade derefter i fråga om uppfostan likasom i fråga om
andra saker. Bildning betydde detsamma som helighet —
efter den tidens helgonsed; den uppfostran, som ledde
dit, var nödvändigtvis teologisk, och vägen till teologien
gick genom latinet.
Att studiet af naturen — utöfver hvad som fordrades
för tillfredsställande af de dagliga behofven — skulle hafva
någon betydelse för menniskans lif var långt, ifrån de mäns
tankekrets, som blifvit så uppfostrade. Eftersom naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
