Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade blifvit förbannad för menniskans skull, var det verkligen
en sjelffallen slutsats, att de, som befattade sig med
naturen, utsatte sig för en alltför nära beröring med den onde.
Och om någon med medfödd vetenskaplig begåfning följde
sina anlag, kunde han säkert räkna på att förvärfva en
trollkarls rykte och sannolikt också på att lidq, en sådans öde.
Det är omöjligt att säga, huru länge detta sakernas
tillstånd skulle hafva fortvarit, om Vesterlandet blifvit lemnadt
åt sig sjelf i kinesisk afstängning. Men lyckligtvis blef det
icke lemnadt åt sig sjelf. Till och med tidigare än det
trettonde århundradet hade utvecklingen af den moriska
civilisationen i Spanien och korstågens stora folkrörelse infört
den surdeg, som ända från den tiden och till den dag, som
är, aldrig upphört att verka. Först genom förmedling af
de arabiska öfversättningarna, senare genom studiet af
originalen blefvo det vestra Europas nationer bekanta med de
antika filosofernas skrifter och till sist med antikens hela,
omfattande literatur.
Allt, hvad i Italien, Frankrike, Tyskland och England
fans af hög intellektuel sträfvan och framstående begåfning,
användes under århundraden att taga i besittning det rika
arf, som lemnats af Greklands och Roms döda civilisationer.
Underbarligen befordrad genom boktryckerikonstens
uppfinning utbreddes och blomstrade klassisk lärdom. De, som
egde densamma, bröstade sig öfver att hafva uppnått den
högsta bildning, som då kunde af menniskor vinnas.
Och detta med rätta. Ty om vi afse från den såsom
på ett enstaka vårdtorn framstående Dante, fans det vid
Renässansens tid i den då moderna literaturen ingen enda
gestalt, som kunde jemföras med antikens män; det fans
ingen konst, som kunde mäta sig med deras
bildhuggarekonst, ingen naturvetenskap utom den, som Grekland
skapat. Och, framför allt, det fans icke något annat mönster
af fullkomlig, intellektuel frihet — af antagandet utan tvekan
af förnuftet såsom den ende ledaren till sanning och såsom
den högste domaren i moraliska ting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
