Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från den dagen var Gambetta en man, som ej kunde
förloras ur sigte. Det tjenade ej mycket till, att man i
salongerna frågade: “Hvem är egentligen denne Gambetta?“
Visste man det icke i salongerna, så visste folket det; hans
ord hade burits öfver hela landet och hade funnit återklang.
Då valen kommo 1870, blef han vald både i Paris och
Marseille. Han blef vald som radikal, öch genast på
talarstolen proklamerar han radikalismen och republiken. Hans
vältalighet hänför äfven här. Med sin väldiga röst tyckes
han vilja krossa kejsardömet. Den 15 juli 1870, då kriget
förklarades, föreföll ett oroligt möte i kammaren.
Förgäf-ves var då hvarje försök till fördämning mot den stämning,
som det hade lyckats kejsardömet att skaffa, för att försöka
att genom “gloire“ dölja den inre kritiska situationen. Thiers
tog ordet, men man skrapade med fotterna och skar med
pappersknifvarne. Man ville icke höra honom, han kunde
icke vid det tillfallet tränga igenom. Sedermera utåt natten
talade Gambetta. Han var illamående och hes, men han
skaffade sig gehör. Premierministern Ollivier hade berättat om en
depesch, i följd hvaraf Benedetti, Frankrikes sändebud,
blif-vit förnärmad af konungen af Preussen. Gambetta begär
att få se depeschen. Pappersknifvarne börja å nyo, fötterna
skrapa mot golfvet. Men Gambetta fortsätter: “Depeschen,
depeschen!“ Honom är det icke möjligt att nedtysta. Så
visar Ollivier sig på talarstolen, gräfver i sin rockficka, nej
han kan icke finna depeschen. Han försvinner under löje
— men kriget blef förklaradt.
Krigets gång känner en hvar. Det var för Frankrike
en nederlagens, förödmjukelsernas historia. Fienden trängde
längre och längre fram; 2 sept. blef kejsaren fången.
Kejsarinnan nödgades fly från Paris, och icke en enda fransman
ville hjelpa henne. Det var en amerikansk tandläkare, som
skaffade henne huld och skydd. Den 4 sept. blef
republiken proklamerad. Det har sagts, att Gambetta animerade
härtill, men detta är osanning. Först då massan under ro- .
pet “Lefve republiken!“ trängde in i deputerade kammaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
