Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gingo Jules Favre och han i spetsen för hopen bort till
rådhuset, för att der bilda den nya regeringen, 4
septemberregeringen, af hvilken han blef medlem. En månad derefter
gör han tillsammans med Spuller, hans närmaste vän, den
i
berömda luftresan bort öfver de preussiska härskarorna. En
fransk författare, som då var tillstädes, skildrar sina intryck
med följande ord:
“Det var på Saint-Pierreplatsen; der var ett oerhördt
menniskovimmel, och midt på platsen några tåg och en
ballong. Hvad försiggick här? Det var — berättade man —
Gambetta, som ville resa, elektrisera provinserna, uppelda
dem till att befria Paris, sätta mod i de skrämda själarne,
förnya miraklen från 1792. (Hvem vet, om icke Bazaine
spelat förrädare, kanske hade det lyckats!) Först såg*jag
blott Nadar; men så fick jag öga på Spuller och Gambetta;
Spuller var lugn, tyst; ett ädelt mod hvilade öfver honom.
Gambetta var som alltid liflig, samtalande. Han såg mig,
tryckte min hand och steg in i båten. Spuller följde efter.
, “Gör loss:“ hördes. Ballongen steg i vädret. Ett ögonblicks
andlös tystnad. Gambetta träder fram till båtens kant och
helsar ned; ett väldigt, oändligt imponerande rop: “Lefve
republiken!“ och kort derefter var ballongen icke att skåda.
Det ögonblicket glömmer jag aldrig.
Man säge hvad man vill om denna ballongfärd, mod
hörde der till den; den båt, Gambetta trädde in uti, bar
mera än den der båten, som bar Caesars lycka: den bar
Paris’ hopp.“
Så var det han uppreste folket till den sista striden.
Krossad, förtviflad, men alltjemt med hopp arbetade han
med denna öfverspända nervösa energi, som gör en
men-niska så oändligen stark och gifver henne en sådan
förunderlig förmåga att verka. Ett ögonblick trodde verlden, att
Frankrike ännu kunde segra, men det var för sent.
Det var då han vann Frankrike, ‘ d. v. s. hela det stora
folket. Men de kloka skakade ännu på hufvudet. Thiers
kallade honom en rasande galning; sedan arbetade han hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
