Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ny social födelse, och de skola säkert icke stå tillbaka för
sina föregångare“. Och han kallade dem fram, dessa lager,
de intelligenta, bildade unga män, för hvilka kejsardömet
icke hade någon användning, men som Frankrike icke kunde
undvara! Längre fram i talet kallade han den abnormt valda
nationalförsamlingen ett lik, dödgräfvaren stod redan färdig
med sin spade för att kasta mull på.
Bland alla hans tal var kanske detta det, som väckte
det största uppseende. Man uppfattade hans tal om de nya
lagren som ett hot och orden om liket som en utmaning.
Efter hand blef hans inflytande i kammaren allt större,
nationalförsamlingen afled, såsom han hade sagt. Då Mac
Mahon 16 maj 1877 försökte sig med en reaktionär
ministère, utslungade Gambetta mot honom sitt berömda: “Gå
eller lyd!“ (Il faut se soumettre ou se démettre), och Mac
Mahon nödgades afskeda sin ministère, han nödgades sjelf
draga sig tillbaka som president.
Från det ögonblicket var reaktionen krossad.
Republiken var icke blott stadfäst som statsform, den hade
förmått skaffa sig republikanska ministrar. “Farornas tid är
förbi“, hade Gambetta sagt. Så begynte arbetet.
Han deltog trofast i detta arbete, han blef den
absolut erkände ledaren i kammaren, blef dess president, blef
konseljpresident, föll, men skulle säkert likaväl en gång hafva
blifvit president, ty han fortfor att etter sin afgång som
minister bevara sitt inflytande oförkränkt, om han än någon
tid höll sig tillbaka. De strider, han under denna tid förde,
ligga så nära att de allra flesta ihågkomma dem. Han stod
i dem alla, som en kärleksfull fader till republiken. Att
den intet skulle lida, det var framför allt hans sträfvande.
Derför sökte han samla till enhet allt det i Frankrike, som
öfver hufvud var författningstroget. Det gälde för honom
då först och främst att afslipa de skarpa kanterna hos de
särskilda fraktionerna. Och sjelf blef han representant för
allt större kretsar af fransmän. Trots all radikalism var
han aktad och ärad i stora arbetarkretsar. Bonden slöt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
