Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till honom, och bourgeoisien lärde snart inse, att han var
författningens bästa värn. Naturligtvis kunde han icke hindra,
att emellanåt små slitningar förekommo mellan de
republikanska fraktionerna, men när det någon gång låg honom
synnerligen mycket på hjertat att -samla dem alla, så kunde
han göra det. Han var i en beständig verksamhet; der ett
fel blifvit begånget gjorde han allt för att få det rättadt,
alla tvistigheter sökte han att utjemna. När han kunde
förutse farorna, ansträngde han sig för att förebygga dem; han
stod på vakt, han vårdade och han passade på republiken;
han sökte att åstadkomma ett godt hem, der fransmän kunde
ega en lugn och tryggad tillvaro.
Han blef Frankrikes största auktoritet, han som hade
kämpat mot auktoriteter. Men häruti låg ingen motsägelse.
Han hade kämpat mot dem, som blifvit auktoriteter genom
en förbrytelse; sjelf var han auktoritet i kraft af sina
medborgerliga dygder. Ju flera af det slags auktorit^ter ett land
harT desto lyckligare är det. Och han var icke bland dem,
som hysa farhågor för kapaciteter, hvilka kunde komma att
ställa honom sjelf i skuggan. Det är blott en åsigt om, att
bland de många republikanska embetsmän, som genom hans
försorg kommo att aflösa de gamla kejserligt sinnade, hvilka
alltjemt fortsatte att konspirera mot republiken, valde han
alltid de dugligaste, de mest energiska. Han kände icke till
nepotism. Den embetsmannaklass, han har skaffat landet,
är arbetsam och hederlig. Ja, han gick i sin kärlek till
dugligheten så långt, att man stundom förebrått honom, att
han af den anledningen åsidosatte partihänsynen. Det bör
erinras, att då han var konseljpresident, tog han till
expeditionschef i utrikesministeriet J. J. Weiss, en man, om hvars
stora duglighet, eminenta kunskaper och ofta bländande
spiritualitet alla voro ense, men som var medarbetare i
den reaktionära Figaro. Då man angrep Gambetta härför,
svarade han blott: “«Tag påtager mig ansvaret för mina
underordnade“. Kort före Gambettas död offentliggjorde
Weiss en artikel, som förklarade, hvarför han hade velat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
