Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket seglifvad. Man tycks nämligen börja få för sig, att
tendensen i ett stycke är det, som först och sist afgör,
huruvida det är modernt eller ej. Detta beror nu hemma hos
oss på att Ibsens sista dramer haft en dylik förborgad eller
tydlig tendens, hvilket också *Varit fallet med arbeten af
Björnson, Strindberg m* fl. Jag anser mig ej behöfvagöra
reda för hvad jag här menar med tendens. Det har länge
sedan blifvit utredt, att ordet i våra dagar har en annan
betydelse, än det hade på 1700-talet.
Men skulle det vara en fordran på hvarje arbete som
ville göra anspråk på att innehålla något nytt, att det skulle
bäras upp af en politisk, religiös eller sedlig tendens, då
misstänker jag, att åtskilliga af de yppersta nyare diktare skulle
få ställas på en ganska underordnad plats. En sak är, att
tendens, i den mening ordet här användes, får finnas, en
annan sak att den måste. Turgenjew är sällan i egentlig
mening tendentiös, Zola icke heller, annat än i vissa af sina
arbeten, hos Daudet och Goncourt torde det ock vara svårt
att leta ut tendensen. Ty man inbillar sig väl aldrig, att
Daudet skrifvit t. ex, “Kungar i landsflykt“ för att få säga
om konungamakten, att den är “une grande, vieille chose,
morte?“
Nej, det är icke blott de djerfva och nya tankarna,
som gifva ett arbete karakteren af “modernt“. Den
noggranna, sorgfalliga, på verkligt studium stödda
psykologiska analysen, den detaljerade iakttagelsen, sjelfva
intresset för menniskan såsom sådan, oberoende af tillfälliga
egenskaper såsom parti, tro, fädernesland o. d. — detta är
kanhända ett väsentligare drag hos nutidsdiktningen än
apologier för republik eller angrepp på en gammal troslära.
Just i denna mening är det “Furstinnan Gogol“ är
så alltigenom modern. Och det är från en sådan synpunkt,
man bör betrakta den, om man ej alldeles vill missförstå
ej mindre förf:s afsigter än modern konst öfver hufvud.
Eljest löper man fara att i likhet med en viss kritiker i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
