Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
godtyckligt ansett sig kunna pålägga den oprivilegierade
jorden snart sagdt hur dryga skatter som helst, under det
att det förgångna minnet af skyldigheter och onera, som
l^nge sedan-.upphört att utgöras, samtidigt fick tjena till
skydd för privilegiernas fortbestånd.
Den åsigten, att Sveriges konungar i fordna tider långt
öfverskridit sin befogenhet, då de togo sig för att
godtyckligt pålägga jorden skatter och sedan lika godtyckligt befria
vissa # delar derifrån, har för öfrigt vid upprepade tillfällen
med eftertryck framhållits af erkända auktoriteter. Sålunda
visade ju redan för femtio år sedan vårt lands kanske
lärdaste kameralist, sedermera professorn Pehr Erik Bergfalk i
sin afhandling “Om svenska jordens beskattning“, att
jordskatten från början icke varit hvad man nu så ifrigt söker
utgifva den för — en ränta, utan allt igenom haft naturen af
en sjelfåtagen bevillning. Sin uppfattning häiutinnan,— och
denna uppfattning har sedermera delats af en annan lika
berömd och allt utom omstörtningslysten auktoritet,
riks-arkivarien J. J. Nordström i dennes klassiska arbete “Bidrag
till den svenska samhällsförfattningens historia“ — grundade
Bergfalk på de urgamla svenska eganderättsförhållandena,
sådana dessa teckna sig i våra landskapslagar. Med stöd
af dessa lagar visar han bestämdt, att det ur den utbildade
feodalismen utgångna begreppet om en konungen
ursprungligen tillhörig, all landets jord omfattande eganderätt,
hvar-ifrån undersåtarnes sedan härleddes, är för vår äldsta
för-. fattning alldeles främmande. Och han går ännu längre, då
han om benämningarne ofrälse eller skattskyldig jord faller
den högst karaktäristiska anmärkningen: “Namn betyda
stundom mycket, och denna benämning––-bidrog
utan tvifvel mycket till glömska af all skatts egentliga natur
i Sverige och till stadgande af den föreställning, att
jord-. skatten var ett slags af konungen, såsom jordegare,
uppburen afrad“.
Konungens, eller såsom det också stundom till
omvex-ling heter: kronans ursprungliga eganderätt till jorden*är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
