Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Kärlighedens Komedie“, men eljes i det stora hela röjde sig
öfverallt en egen distinguerad individualitet, och den
debuterande författaren rörde sig med samma säkerhet som i alla sina
efteråt skrifna arbeten mellan sitt författar-lynnes båda
poler: det varmhjertade, känsliga, omedelbart gripande och
en leende, halft ironisk ton, en ton, som, såsom det sedan
visat sig, har många fina nyanser.
Denna ton genomlöper skrattets hela skala och har alla
dess schatteringar utom det fadda grinet; stundom
förekommer den pojkaktigt lustig, nästan burschikos, som i
episoderna om den “fandens Blucher“ eller om “abekaten“ i
vännen Cucumis lagbok, stundom åter, om man t. ex.
ihåg-kommer det sätt, på hvilket presterskapet i Garman & Worse
framstäjles och skildras, låter den en tänka på en sceptisk
verldsmans spetsiga men diskreta gäckerier. Men detta lekande
drag kan vitna om mera, kan också vitna om djupare
rörelser i den skrifvandes bröst. Det kan då och då
förvridas till den etsande bitterhetens förtviflade hånlöje, det kan
mynna ut i rent af förkrossande satiriska salfvor, när det
gäller att, som t. ex. i “Gift“, i professorns förmaningstal
till sin son, obarmhertigt svänga ironiens bittert tuktande
gissel öfver de mest inbitna, de mest reform värd a
fördomar hos många af tidens menniskor, men det kan också —
och det är kanske $et märkligaste i våra dagar och
Kiel-lands evinnerliga heder — det kan också blifva till ett varmt
hjertas manliga, älskvärda munterhet.
Tänk blott på den scen, der han visar oss konsul
Garman och hans bror legations-sekreteraren röda och ifriga
på sina brandskattningståg i Sandsgårds vinkällare, eller
den, der han med rent nederländsk komisk kraft för oss
målar de värda skepparnas — Worse och Randölf —
mid-dagssiesta. Och är det icke märkvärdigt och
beundrans-värdt, att den som med sådan elegans och träffsäkerhet kan
rikta nålstyng, maliciösa och elaka som sjelfva Gherbuliez’,
också kan brista ut i ett rent* Dickenskt, humoristiskt
hjer-.teskratt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
