Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla dessa skiftningar funnos nu klara eller också blott
in nuce i dessa första noveletter, för hvilkas starka
stämningsfullhet och hopträngda koncisa form -Kielland alltjemt
visat mycken förkärlek, en kärlek, som låtit honom inflicka
sådana äfven i sina romaner och förmått honom att dikta
många scener så, att de godt kunnat utgifvas som fristående
skisser, en kärlek, som gifvit oss hela den skara små-berät- *
telser, hvilka kanske företrädesvis skaffat honom imitatörer,
hela den följd teckningar, der det är svårt att framhäfva
någras förträfflighet för att icke derigenom på samma gång
orättvist nedsätta andra.
Jag vill blott erinra om två.. Mins ni “en siesta“ med
dess egendomliga personer, direkt gripna ur det
kosmopolitiska Pariser-vimlets bizarraste sammanblandningar, den
öfverdådiga middagen, och midt i den eleganta
hotellinteriören, midt bland dessa njutningslystna, frossande
dagsländor fattigdomsproblemets Erisäpple, irländarens pianospel,
makalöst skildradt i detta vilda, snart sagdt enastående
ord-agitato, som ej kan gå ur ens minne, som berör våra
nerver som en stormig orkestersats.
Och den andra. Jag vill slå vad om, att ni ej heller
kunnat glömma den, den andra, “Karen“, den stackars
flickan i Kranips krog, heden, den evigt långa heden, som ej har
början, ej har slut, heden, der haren “hoppar på lätta ben“
och räfven lurar bak ljungens’, tufvor, diligenskuskens
glänsande kläde, som bjert sticker af mot krogrummets arma
nakenhet, bortdöende vagnrassel... plask i vattengrafven...,
grafsus bland löffällande stammar —dessa få sidor, der
hela höstens jemmer, ett helt krossadt lifs elände brusa fram.
Men Kielland har också sändt ut större verk, romaner,
hvilka han, genom att nyttja samma personer och
lokaliteter, sökt fläta samman till ett helt, något i samma väg ehuru
mindre konseqvent än det förfaringssätt Balzac användt i
“la comedie humaine“, och han har gjort detta, ledd af
samma tankar, som förmått Zola att ordna sina skildringar
genealogiskt, drifven af åtrå att gifva en hel samhällsbild’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
