Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då han verkade som författare, erhålla vi hans personlighet
förklarad.
Shakspeare är företrädesvis dramatisk författare. Att
betrakta å ena sidan scenen, å andra sidan publiken, är
derför af nöden, för så vidt man vill förstå honom i denna
hans egenskap. Publiken var af tvänne slag; den lägre:
slagtare, hökare, bagare o. s. v., som höllo till på parterr
och under väntan på pjesens början roade sig med att dricka
öl, äta nötter, oqväda och slå hvar andra; den högre:
eleganterna, som intogo sina platser på sjelfva scenen, spelade
kort, rökte, oqvädade och kastade äpplen på dem, som sutto
på parterr. Scenen hade få eller inga dekorationer; en skylt
med stora bokstäfver angaf, hvar handlingen passerade. Att
man var i en trädgård, angafs medels några damer, som
promenerade och från golfvet upplockade blommor; talades
det om skeppsbrott, måste man inbilla sig vara vid en
klip-pig hafskust. Fyra värjor och en sköld voro nog att väcka
föreställning om en blodig batalj.
Men detta är blott sakens utsida. Det återstår att
framställa det inre: subjektets sinnesriktning och passioner.
Den publik, som gynnar den shakspeareska teatern, måste
vara särskild beskaffad för att kunna gifva denna en sådan
prägel. I religiöst hänseende yppar sig en brytning. Den
katolska, statutariska religionen är förkastad, den
protestantiska, praktiska ännu ej färdig; man har upphört att lyssna
till presternas föreskrifter, men ännu ej klargjort samvetets
lag. Likasom i Italien är kyrkan en mötesplats för de
älskande; fåfängan utbreder der sina toaletter, ungdomen
glammar, kavaljererna lemna en afgift för att der låta sina
sporrar klirra. Frihet, att icke säga sjelfrådighet, råder i
alla förhållanden. Kroppsöfningar sättas så högt, att till
och med Henrik VIII icke låter en dag gå förbi, utan att
öfva sig i dessa idrotter. Qvickheten föraktas ej heller, ty
i hvarje högt uppsatt familj finnes det en narr, som har till
yrke att dela ut speglosor och satiriska pikar. Oqvädinsord,
huru grofva som helst, upplifva konversationen, tjurfaktnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
