Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rarne af tankens och samvetets frihet. “Om hvar och en
måste söka sanningen för sig sjelf, måste det icke då blifva
lika så många meningar som hufvuden?“ Härpå svarade
Luther, att “kyrkan icke skall öfvergifvas af Kristi ande“.
Då man talade om, att ställandet under diskussion af läror*
som i århundraden varit trodda inom kyrkan, måste
framkalla söndring och förargelse, svarade Luther: “Jag skall
skona de svaga samveten, så vida det kan ske utan fara
för min själ. Hvarom icke, så skall jag taga min själ till
råds, om än hela eller halfva verlden förargar sig deröfver“.
I juni 1520 utgaf Luther sitt “Upprop till kejsaren och
den kristna adeln af tyska nationen“, denna väldiga
stridsskrift mot den romerska kyrkan. Mot den häfdvunna
åt-skilnaden mellan det andliga och verldsliga ståndet framhöll
han här, att alla kristna äro andliga, så vida den kristliga
anden, den Helige Ande, är principen för deras inre lifr
och tillika verldsliga, så vida de skola tjena verlden, tjena
menskligheten. De församlingsmedlemmar, som af
församlingen fått det uppdraget att predika, döpa m.. m. böra
derför icke göra anspråk på någon högre värdighet eller
helighet än de öfriga. Den verldslige embetsmannen,
skomakaren, smeden, bonden äro, lika väl som predikanten,
lemmar af församlingens organism. Hvarderas kall har
samma helgd, om det utöfvas i en rätt kristlig anda. I
kraftiga ordalag vände sig författaren mot det tyska folkets
utplundrande af den romerska kurian och frågade, hvarför
300,000 gulden årligen skulle skickas bort från Tyskland
till Rom. Han yrkade på en från det kyrkliga
förmynder-skapet frigjord borgerlig styrelse och ett gift presterskap.
Uppfyllandet af det dagliga lifvets pligter var för honom
mera än all kyrklig verkhelighet. Det allmänna prestadömetr
som gjorde prester och lekmän jemnlika, gaf äfven alla lika
rätt att söka sanningen. Man borde icke låta afskräcka sig
af kyrkans myndighet. Hade Gud en gång genom en åsnas
mun talat emot en profet (Bileam) hvarför skulle han icke
äfven kunna tala genom honom (Luther) mot påfven? Slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
