Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen vädjade han till ett blifvande fritt kyrkomöte och
framlade ett fruktansvärdt syndaregister öfver kyrkans och
hennes presterskaps sedliga förderf.
Om Luther i nyss nämnda skrift vändt sig mot de
kyrkliga missbruken och visat vägen for kyrkans
reformerande, så behandlar han i den kort derefter utgifna lilla
skriften “Om en kristen menniskas frihet“ frågan: hvari
består den kristna religionens väsende? Mot den romerska
kyrkans svar på denna fråga: religionens väsen består i
uppfyllandet af de gudomliga buden, i utöfvandet af
kyrkliga goda gerningar och i tron på kyrkans lära, uppställer
Luther trenne skarpa gensägelser:
1. För att uppfylla Guds bud måste menniskan först
vara from. Endast den gode kan göra godt. Frukten gör
icke trädet, utan trädet gör frukten.
2. Och hvad de kyrkliga goda gemingarna angår, så
hjelpa de icke själen. Det hjelper ej själen, om kroppen
bär helig drägt eller icke, om den är på heliga ställen eller
icke, om den umgås med heliga ting eller icke, om den
lekamligen beder, fastar, vallfärdar eller icke. Allt detta
kan ju äfven en ond mehniska göra, och hon blifver icke
derigenom god.
3. Hvad slutligen den blott yttre och historiska tron
på kyrkans och bibelns lära angår, så gagnar den för sig
allena lika så litet själen; ty man kan hafva denna tro och
dock vara en ond menniska. “Det är icke nog, att Kristi
lif och gerning predikas såsom en historia eller krönika.
Hon skall och måste predikas så, att hos mig och dig tron
derigenom uppstår och bevaras“, d. v. s. det fulla
förtroendet till och den hjertliga hängifvenheten åt Gud, som h *
Kristi ord och lif tillsagt menniskan sin kärlek. Sålunda
uppstår en vexelverkan mellan Gud och själen, i hvilken
Gud meddelar sig åt menniskan och menniskan tillegnar
sig Gud. Det försiggår likasom en förmälning mellan Gud.
och den troende själen; allt hvad han har blifver själens,,
och allt hvad själen har blifver hans. Han meddelar men-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
