Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Detta är den rätta andliga, kristliga friheten, som
gör hjertat fritt från alla synder, lagar och bud, och som
öfverträffar all annan frihet, lika mycket som himlen
öfver-träffar jorden.“
I denna lilla skrift har Luther framstält grunddragen
till en ny etik, som skulle hvila icke på kyrkans bud och
föreskrifter utan endast på tron och kärleken. Den genom
tron andligen frigjorda menniskan framställes här såsom
herre öfver allting, de gamla kyrkliga stadgarne endast
såsom hjelpmedel för en andligen omyndig tid, men som
den kristna menskligheten nu vuxit ifrån.
I oktober 1520 utgaf Luther, som redan (i juli) blifvit
bannlyst genom en påflig bulla, sin skrift om “Guds kyrkas
babyloniska fångenskap“. Han visade här, att kyrkan hölls
i fångenskap af påfvedömet och borde åter försättas i frihet,
underkastade messan och kyrkans “sju sakramenter“ en
tillintetgörande kritik; reducerade deras antal till två —;
dopet och nattvarden — (i början tre, då han äfven upptog
bikten) och återförde dem, så väl som alla kyrkliga
handlingar, till deras rätta betydelse, såsom yttre tecken för den
gudomliga nåden och i sin verksamhet bundna vid tron.
Ja, han ansåg, att de icke voro ovilkorligen nödvändiga,
utan att menniskan fastmera kunde blifva delaktig af Guds
nåd genom tron, äfven utan sakrament. I “sermonen om
messan® (Sermon von der Messe 1520) säger han, att man
skall öfva dopet, men att äfven utan detsamma tron är
tillräcklig. I sermonen om Kristi lekamens högvördiga
sakrament (“Sermon von dem hochwurdigen Sakrament des
heiligen Leibes Christi“ 1519) säger han: “tro endast, så
har du redan njutit sakramentet!“ I sin “undervisning för
biktbarn“ (“Unterricht der Beicht-kinder) säger han: “Om
presten vill utesluta dig från sakramentet, så låt fara
sakrament, altare, prest, kyrkor“, samt anför såsom skäl
der-för det, att “själen icke kan umbära det gudomliga ordet,
men väl kan umbära sakramentet“. Sakramenterna äro
blott bestämda att väcka de troende, “emedan vi arma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
