Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bönderna, “såsom man måste slå ihjäl en galen hund“, och
tillsade demj att de “aldrig kunde få en saligare död“, än
om de sjelfva omkommo under detta bödelsarbete. Då
Luther skref detta, var han icke mera sig sjelf. Han var
blifven en reaktionens man.
Med all sin stora och rika begåfning var Luther ingen
harmonisk personlighet. I honom funnos likasom tvänne
menniskor, af hvilka under olika perioder af hans lif än
den ena, än den andra var rådande. Under de första åren
efter sin brytning med Rom blef Luther vägrödjaren för hela
den nyeuropeiska odlingen. Genom den andliga väckelse,
han gaf, och den frigörande inflytelse, han utöfvade, gaf
han uppslaget till den nyare tidens fria forskning och
tänkande och till de stora andliga rörelser, som under de sista
trehundra åren förändrat verldens utseende. Under sina
senare år blef han den andlige lagstiftaren för den
evange-lisk-lutherska kyrkan, “lärofadern“, till hvilken alla
konservative och reaktionäre inom denna kyrka ännu alltjemnt
se upp såsom till sitt orakel. Hans på halfva vägen
stannande och förstelnande reform har blifvit ett hinder för en
längre gående reformation. Hans lära om
menniskona-turens eländighet har djupt inrotat sig och stannat qvar
äfven hos dem, hvilka längesedan blifvit främmande för
hans religions läror, samt sålunda blifvit ett hinder äfven
för politiska och sociala reformer. Till hvilken af dessa
tvänne menniskor i Luther vi böra hålla oss vid firandet af
den fyrahundrade årsdagen af hans födelse, bör ej kunna
vara tvifvelaktigt. En stor man bör uppskattas efter sina
förtjenster och icke efter sina fel. En reformator är hvad
han är genom det, hvari han står framom sina samtida,
icke genom det, hvari han är fången i sin tids fördomar
och villfarelser; och för att rätt uppskatta hans betydelse,
måste man betrakta honom på middagshöjden af hans
andliga utveckling, icke sedan han börjat gå tillbaka. Den
djerfve frihetskämpen, som visade ohållbarheten af den
gamla skilnaden mellan prester och lekmän, som prokla-
#
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
