Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d:r Stockmann och /känner ett behof att gripa till käppen, när
han kommer i beröring med det lumpna.
Hr Reimers som _doktor Stockmann, var verkligen icke
lycklig i de första scenerna. Han var nervös och han förstod icke
att dölja det. En skådespelare, som är van vid att uppträda
inför en så blaserad och kritisk publik som vår, lär sig småningom
att aldrig misslyckas; vid alla tillfällen tillkämpar han sig
åtminstone ett aktningsfullt erkännande och anlitar rutinen, om han
icke känner sig disponerad. När våra skådespelare spela dåligt,
spela de i alla fall på sätt och vis otadligt. Annat var det med
hr Reimers. I dessa företa scener, der anden icke ingaf honom,
hvad han skulle säga, kände han sig temligen lijelplös, och det
låj* något tafatt öfver spelet. Han hade icke skådespelarens
rädd-ningsplanka, rutinen, att tillgå, och han sjönk. Det hände honom
till och med att icke tänka på hvad han sade, han gjorde
rörelser, som icke voro beräknade, och jag är nästan säker på, att han
glömde bort både publik och pjes, när han fick se -denna
Punch-karrikatyr, som i pjesen kallas gräflingen. Det föreföll åtminstone
oss, som om han hade varit öfverraskad och indignerad öfver att
se denna, marionettfigur, och att den bragte honom ur stämningen,
det märktes granneligen.
Vi hafva dröjt vid denna småsak från första
representationen, derför att den är så betecknande för hr Reimers uppfattning
och*metod. Hos oss är metoden en annan, och vi blefvo högst
förvånade att se en skådespelare kunna förlora fattningen så som hr
Reimers. Det skulle icke kunna hända hr Fredriksson, äfven om han
spelade för alla verldens krönta hufvuden. Med vårt begrepp af en
skådespelare har alltid förenat sig begreppet af en fulländad
verlds-man men högst litet af en vanlig menniska. Likasom verldsmannen
låter han aldrig märka sympatier eller antipatier, han har en mask,
v som är lika ogenomtränglig som Isisslöjan, och framför allt låter
han liksom verldsmannen aldrig öfverrumpla sig, sådan är
ungefär den föreställning, namnet skådespelare väcker hos oss. Hr
Reimers deremot spelade sina omedelbaraste känslor, tänkte sina
innersta tankar i rollen. Han stod icke der för publikens skull
men för sitt eget nöje, för att tillfredsställa ett behof hos sig sjelf
att få säga ut, hvad diktaren lagt i hans mun, och lefva några
ögonblick i dennes verld. Jag skulle fått detta intryck i alla
händelser, men jag skulle tvekat att uttala det, om icke en
korrespondens i Dagens Nyheter undertecknad med det för alla
teater-vänner bekanta märket A. F. sagt detsamma.
Det är en gammal tradition, att ingen god skådespelare
spelar på inspiration, och att de vidunderliga effekter, som stundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
